Superhjältar finns..

Resan från Stavanger blev blåsig och stökig. Vi startade vid ett tiden och målet var Mandal, vi beräknade att vara i Mandal söndag morgon. Vi visste att det skulle bli mycket vind, upp mot 14 m/s, alltså liten kuling. Men det skulle bli läns, alltså snett akterifrån och vågor åt samma håll så då kan det blåsa ganska kraftigt utan att det påverkar båt och besättning nämnvärd. Vid Lindesnes brukar havet vara stökigt, står även i sjökortet ”dangerous waves”. Eva kände sig orolig att gå vid kusten när det blåste så hårt och var mycket vågor, men hennes superhjälte till make tog hela nattvakten plus lite till så att vi kom runt Lindesnes utan att Eva behövde oroa sig för mycket. Efter sex timmar på vakt behöver även superhjältar sova, så Eva tog över vakten och styrde skutan mot Mandal. Joakim bad att bli väckt när vi närmade oss Mandal. Resan gick bra, vinden hade avtagit något och vågorna var mindre. Efter en och en halv timme var det dags att väcka superhjälten, han kravlade sig ur kojen, go och glad, vi kollade vädret och beslöt oss för att fortsätta mot Danmark. Då skulle Joakim få sina timmar sömn och vinden skulle avta dagen efter så vi kände att det var rätt beslut. Joakim kröp till kojs igen och Eva tänkte att han skulle få sova fram till tolv då hade han fått sex timmar sömn. Trodde vi ja. Efter vi ändrade kursen lämnade vi kusten sakta men säkert. Vi hade bara förseglet uppe, genuan. Vågorna blev större men solen sken och det kändes skönt att bara fortsätta segla. Eva kände en lukt som påminde om bränd plast, man blir veldigt uppmärksam med lukt och hörsel som seglare. Hon kollade nere i båten, inget och uppe var det inget att se. Kanske kom lukten med vinden, det brukar det göra när man passerar en båt. Men vi hade inte passerat någon båt…

Eva ville inte väcka Joakim för han behövde sova så med sinnena på högvakt fortsatte vi mot Läsö. Eva gick ner och gjorde sig en kopp kaffe, härligt att dricka kaffe i sittbrunnen när vinden kommer från akter och solen skiner. Vindrodret gör ett fantastiskt jobb, det som att ha en extra besättningsman ombord som varken behöver mat, sömn eller dryck. Den jobbar på i alla väder, det ända man måste ta hänsyn till är att båten är i balans. Inte för mycket segel uppe, ratten ska vara lätt att styra. Det minskar farten något men vem har bråttom? Och så blir det bekvämt ombord.

När Eva satt sig tillrätta och börjat sippa på sitt kaffe känner hon den där lukten igen. Så kommer en liten rökpelare upp bakom plottern, givetvis, och det knastrar till, plottern dör. Det blir till att slänga sig ner i kajutan, väcka superhjälten igen och hoppas att han kan fixa plottern. Men denna gången går det inte att fixa, både kabel och kontakt är brända. Denna gången var det strömförsörjningskontakten som brand. Vi behöver nya kablar och kontakter, vi behöver komma hem. Så det blir att vända skutan hemåt. Det är ju troligtvis beställningsvara så det känns lättare att göra det hemmavid än i ett annat land. Joakim kunde äntligen få lite sömn till innan det var vaktbyte igen, och det var bara till att fortsätta plotta på sjökortet tills vi var hemma.

Vi fick gailvarning, kulingvarning, på eftermiddagen och det kändes helt okej. Vi hade redan varit ute i blåsigt väder och så mycket mer vind skulle det inte bli. Det som skulle bli större var vågorna, tremeters vågor sa dom över VHF’en.

Vid det här tillfället har vi fått stort förtroende för våran lilla skuta, Amiga. Hon är en lugn och sävlig liten dam som inte gör så mycket väsen av sig. Hon tar väl hand om besättningen ombord. Så låt det blåsa! Vi fick tremeters höga vågor och vind upp mot 17,8 i byarna. Vi hade för mycket segel uppe så båten vred sig så vi hamnade sidledes mellan två tremeters vågor. Båten lade sig så mycket att vi fick doppat däcket såpass att mantågen var under vattenytan. Blåste runt 16 i ett par timmar, vi drog in genuan tills det bara var en liten flik och ändå gjorde vi runt fem knop. När man drar in genuan så mycket så minskar presset på seglet och då slutar båten vrida sig vid varje vågtopp. Vi vill inte hamna på längs mellan två stora vågor för då kan vågen välta oss i värsta fall. Nu följde Amiga kursen som den följsamma damen hon är. Joakim gick ner i pentryt och poppade popcorn, vi satte oss längst bak och åt popcorn och tittade på skådespelet av vind och vatten framför oss.

När natten kom så minskade vindstyrkan till 10 m/s och vågorna lade sig något även dom. Joakim tog första vakten och klockan två bytte vi vakt. Det var en fantastisk stjärnklar natt. Vi satt där och tittade på stjärnorna och månen med en kopp te i handen. Ljuvligt!

Innan Joakim gick för att sova gjorde han en sista koll på AIS’en och upptäckte en fiskebåt som hade kurs rakt mot oss i nio knop. Vi avvaktade lite och tänkte att han ser oss nog på AIS’en och våra lanternor. Men inget hände, den ändrade inte kurs eller fart. Joakim gick ner och ropade upp båten på VHF’en men inget svar. Han tände däcksbelysningen så hela förseglet blev upplyst. Vi hade vid det läget dratt ut Genuan lite så det syntes väl när ljuset träffade segelduken. Efter ytterligare några minuter och ett andra upprop över VHFradion utan svar, sänkte fiskebåten farten till tre knop men kursen låg stadig mot oss. Vi blev lugn med det och Joakim kunde äntligen få sova. Fiskebåten försvann så småningom och nya kom men alla låg flera distans bort. Vinden avtog mer och mer. Genuan drogs ut till sin fulla storlek och farten ökade något. En vacker soluppgång och morgon fick vi. När Joakim löste av Eva blåste det bara sex m/s men det var en hel del vågor kvar. Eva kände sig pigg och tänkte hålla sin make sällskap men tänkte det var nog lurt att sova lite ändå. Hon slocknade som ett ljus.

Joakim höll vakt och njöt av den fina morgonen. Efter som vi närmade oss hemmahamnen dog vinden och seglen bare stod och slog. Det ryckte och slet i rigg och rep. Vågorna rullade så det blev ganska obekvämt ombord. Joakim startade motorn och dom sista två timmarna tuffade vi med motor hem. När vi närmade oss Väjern väckte Joakim sällskapsdamen som sov som en stock. Fram med fendrar och välkommen lugnt vatten. Vi var inte sena med att steka pannkakor och få i oss dom innan vi somnade på var sin soffa i salongen. Det blev en vilodag resten av dagen. Vi känner oss så nöjda och glada efter denna resa. Vi har lärt oss så mycket om hur vi fungerar och vad vi ska göra om och även det vi har gjort bra. Nu ska vi bara fixa nya kablar och kontakter så seglar vi igen. Vi har ju två veckor kvar på semestern. Men först ska det bli skönt att träffa familj och vänner igen ❤

Solen går ner bakom Arendals kullar och berg.

Det viktigt att ha kvällsmys, även om det blåser kuling.

En ny dag, solen är på väg upp.

En trött men lycklig hjälte.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s