The struggle is real…

Dagarna går fort, nu har vi snart varit iväg i tre veckor. Det känns inte så länge, konstigt nog.

Vi bestämde oss för att lämna Peterhead på torsdag middag för då var det högvatten och gynnsamma vindar. Dessutom skulle vi vara i Inverness dagen därpå vid ett tiden för då var det slack vatten. Det vill säga att vattnet är som mest stilla och högst innan det börjar röra sig mellan hög- och lågvatten.

Jag tog en promenad till affären, under tiden duschade Joakim. Vi sjöstuvade och stängde alla kranar inför seglatsen som skulle ta ungefär tjugo timmar. Joakim startade alla instrument för att kolla att allt fungerade som det skulle, för det har vi lärt oss, det elektriska och elektroniska lever sitt eget liv även om Joakim lagt ner massor av arbete för att byta alla elkablar.

Så blev det så igen, plottern kunde inte hitta våran position. Då började ett tre timmars långt detektivarbete som slutade med att vi fick tänka om. Vi har ju datorn och alla världens sjökort på den, det bara det att det så bekvämt att använda plottern och lite mer besvärligt med datorn. Joakim misstänker att det är gps pucken som är trasig.

Vid tre gav vi oss av från Peterhead, efter att ha klargjort med Peterheads Harbour över VHFen. Det många stora båtar som går in och ut ur hamnen varje dag och det är ganska smalt mellan pirerna när man ska gå ut, så därför pratar vi med hamnkaptenen om när vi kan gå.

Vi fick klartecken, och vi gav oss av. Det blev en fin segling med akterlig vind. Vi såg lunnefåglar, alkor, stormfåglar och havssulor. Senare på eftermiddagen dök ett gäng flasknosdelfiner upp. De var mindre i storlek och hade mindre ryggfena. Först trodde vi det var tumlare. Ååå så roligt att få se dessa vackra graciösa varelser. Vi hann tyvärr inte få någon bild på dem, de var snabbt iväg igen.

Senare på kvällen tänkte Joakim lägga sig en stund, vinden hade vänt så vi låg på kryss. Det blåste mellan 7 och 8 m/s. Han hade precis gått ner genom luckan då det, som skjuten ur en kanon, kom en vindby på 14,5 m/s och vräkte ner Amiga så mantågstöttorna låg under vatten, båten vred sig upp mot vinden och reste sig igen. Joakim kom upp och undrade vad som hände, kökslådorna hade tydligen attackerat honom. Det visade sig att vinden ökade så det blåste mellan 10 och 12 m/s så det var bara att reva seglen. Det var frånlandsvind så det blev ingen vågor. Joakim kunde lägga sig och vi fick fin fortsatt segling.

Det blev en lugn natt, bara några fiskebåtar och en annan seglare att ta hänsyn till. Mitt på natten dog vinden helt ut och vi drog in alla segel och gick för motor. Det blev motorgång resten av resan, även om det började blåsa upp igen så var det motvind. Vi bytte på att sova och nör morgonen kom så gjorde jag frukost så vi var mätta inför seglatsen till Inverness. Joakim var nere och navigerade, jag stod uppe och styrde. Det är otroligt långgrunt så det var till att hålla sig i fåran. När vi hade kommit en bit in så såg vi massor av människor som stod på stranden och tittade ut mot vattnet, där var det massor av delfiner som hoppade och skuttade i vattnet. Tyvärr hade vi inte möjlighet att stanna upp, fast vi drog rejält ner på farten, för att se på skådespelet. Vi hade 9 m/s i motvind och regnbyger hängande över oss, så det var bara att fortsätta.

När vi närmade oss bron kom en vägg med regn mot oss. Det fanns inget sätt att undvika regnet på så jag drog på mig luvan och försökte se närmasta sjömärken på väg in. Joakim stod i luckan och ropade instruktioner om vart jag skulle styra. Det gick bra och regnet drog vidare, men lämnade efter sig en blöt besättning. När vi passerat bron ropade Joakim upp hamnvakten och vi var välkommen in i hamn.

Vi hittade snabbt en plats bredvid en annan svensk båt som legat i Peterhead tillsammans med oss. Det var skönt att få av sig regnvåta kläder. Vi var trötta men glada för att vi var framme. Hamnvakten kom och välkomnade oss och gav oss information om hamnen, en mycket trevlig man. Hamnen är fin men lite dyr. Vi får se hur länge vi ligger här. Vi är ju sugna på att börja slussa.

Eftermiddag och kvällen gick åt till att greja i båten och laga middag. Efter maten somnade vi båda, vi hade bara sovit ca fem timmar var natten före.

Vi gick genom sjökorten som vi ska ha när vi ska vidare och tog ett sista toabesök i hamnen innan sängdags. Då hade vattnet sjunkit så det blev en brant uppförsbacke på rampen.

5 reaktioner till “The struggle is real…

  1. Så kul att få läsa om er resa, har läst högt för Conny , vi är på väg mot Mollösund, blir nog en naturhamn, mulet väder med några regnstänk emellanåt, men det ljusnar i söder så det hoppas vi på. Kram😊

    Gillad av 1 person

    1. Vi tycker det så roligt att ni läser och följer oss. Ha en riktig god tur. Hoppas det goda vädret fortsätter för eran del. Vi har ömsom regn och ömsom sol men det väl så det är i Scotland 👍🙂⛵

      Gilla

  2. Så hyggliga och trevliga hamnvakter ni träffar på👍 Ser hur lyckan strålar runt er♥️♥️ Här finns inget dåligt väder och vind utan här är det bara att lyssna och läsa havets liv och ta det som det kommer, tid och klockslag är oväsentligt🤗Ha det fortsatt gott och njut av slussningen Kram på er båda önskar vi👵🏻👴🏻

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s