Caledoniska kanalen

Så vackert det är här i Skottland. Det är så grönt, vilket säkert beror på allt regn. Vi har haft tur med vädret. Även om det varit mulet större delen av vistelsen i kanalen så har vi haft uppehåll och varmt.

Vi lämnade Inverness tillsammans med tre svenska, en dansk, en finsk båt och en från nederland. Så när vi slussades vidare upp i kanalen var det god stämning och mycket prat. Det var spännande att gå genom slussarna. Vi fick god kontakt med en svensk besättning från Norrköping, och på kvällen blev vi bjuden över till deras båt, S/Y Amaran, på lite vin. Det var mycket trevligt. De skal segla i karibien och medelhavet under två år. De var fyra vuxna och en tonåring ombord, varav det ena paret var tillfällig besättning som skulle åka hem om några dagar.

Att gå genom Caledonian Canal var en trevlig upplevelse. Det kostade 2 500 svenska kronor och då fick vi ett 8 dagars pass och en nyckel till alla faciliteter längs med kanalen. Då kunde vi bestämma själv hur länge vi ville stanna på varje plats. Vår favorit blev Fort Augustus, vi kom dit efter vi seglat över Loch Ness, där var det små affärer, små restauranger och barer, caféer och ett vackert fort som hade varit en skola men nu var ägt av en stiftelse. Området kring slussarna var välskött och fint.

Loch Ness är en insjö med ett djup på ca 200 meter. Det tog oss ca fyra timmar att gå över sjön.

När vi skulle gå uppför slussarna i Fort Augustus så kände vi oss lite som proffs. Det gick smidigt och lätt. Slussvakterna är mycket trevliga och hjälpsamma, inget stress men ändå effektiva. När vi hade gått genom högsta punkten på kanalen var det dags att börja slussa neråt, det var ju ännu lättare. När vi kom fram till dom sista slussarna innan havet, Neptunes Staircase, hade vi bestämt oss för att stanna ett par dagar.

Vi ville gå uppför Ben Nevis som är Skottlands högsta berg på 1 330 meter. Väderprognosen sa att vi hade två fina dagar att välja på, torsdag och fredag, och vi valde den svalaste dagen att gå upp berget på, fredagen. Torsdagen gick vi till byn och handlade, när vi kom tillbaka försökte Joakim hitta felet i plottern. Det var en av kontakterna som var trasiga visade det sig. Han fick igång gps’en men tyckte vi skulle beställa ny kontakt för han misstänkte att den inte kom att hålla i det fuktiga vädret som väntade. Det var 32 grader i skuggan så vi satt under biminin med en öl och en bok resten av dagen.

På fredag morgon beställde vi taxi som kom och hämtade oss vid slussen och körde oss till Ben Nevis Center. Där köpte vi en karta över berget och fick då en viss uppfattning om hur brant det var. Det var mest uppåt hela tiden. Men som vanligt var vi vid gott mod och hade positivt tänk. Det blev en slitsam tur upp, det var brant stigning nästan hela vägen upp. Musklerna i benen skrek ibland och då var det bara att stanna och vila en stund. Efter 3,5 timmar var vi uppe och hade en fantastisk utsikt. Vi var helt eniga om att det var värd besväret men att vi var alldeles för otränade för att bestiga berg. Sista gången vi var på fjälltur, för två år sedan, var en femdagars tur med ca 19 kg i ryggsäcken och det var inga problem. Nu hade vi en liten ryggsäck på ett par kilo och vi slet oss uppför berget. Ja det skillnad på fjällturer och vilken form kroppen är i. Nerför gick det undan. Vi har kommit på att halvspringer vi så behöver inte musklerna jobba så hårt och vi hade fint flyt. Det tog oss 2,20 timmar att gå ner. Joakim fick lite kramp och sista delen var ganska brant så där började mina ben skaka av utmattning. Det var skönt att komma ner på platt mark.

Slussningen nerför Neptunes Staircase blev ett äventyr. Vi var åtta båtar som skulle packas in i varje sluss som vanligtvis bara tar sex båtar. Däribland en stor fiskebåt. Det blev trångt, de två sista raderna låg det tre båtar i bredd. När vi väl var stuvade in tog det ca två timmar att slussas ner de nio slussar som fanns där. Det gick bra och stämningen var god trots regn och grå himmel. Vi hann inte ta några bilder för vi hade fullt upp med att hjälpa varandra under slussningen.

När vi väl var nere fick vi ligga kvar i slussen och vänta i tjugo minuter på broöppning. Det var ett tåg som skulle passera. Då passade vi på att äta lite och kokade kaffe.

Vi fortsatte en liten bit innan det var dags igen med tre slussar till. Det var dem sista innan havet. Nu hade det regnat hela dagen och det fortsatte. Det var vindstilla då vi gick för motor ur den sista slussen mot öppet hav. Vi fortsatte tillsammans med några andra båtar, vi skulle försöka ta oss till en by som heter Toblermore innan kvällen. Vi gick för motor i regn i tre timmar innan vi fick såpass vind att vi kunde rulla ut genuan. Vinden kom och gick, det enda som var stadigt var regnet. När vi närmade oss udden där vi skulle ändra kurs så fick vi god vind och mera regn. Nu piskade regnet oss i ansiktet. Jag frös och gick ner efter att Joakim hade varit under däck och tagit på sig mustostället.

Vi ändrade våra planer, hade fått fina tips om bra skyddade hamnar av ett par som var härifrån och hade seglat i många år längs kusten. Vi beslöt oss gå in i Loch Aline för natten. Det var en smal passage och när vi startade plottern fungerade givetvis inte den. Men programmen i datorn och pappers sjökorten fungerade så jag gav instruktioner från ruffen och Joakim stod uppe och styrde. Vi kom in i en stilla, väl skyddad bukt och släppte i ankaret. Det så skönt att starta värmaren, få av sig de blöta kläderna, äta varm mat och krypa ner i salongen med ett glas rött vin och en god bok efter en blöt dag vid ratten.

6 reaktioner till “Caledoniska kanalen

  1. Dere har kommet godt i veg og det høres ut som det er trivelig ombord. Vin og kos mens dere er i whiskey-land 😀. Var dette siste sluser før Panama eller skal dere innom noen til på vei sørover? Hvor går dere videre, over til Irland en tur? Isle of Man ligger jo midt i leia 😀😂.

    Gillad av 1 person

    1. Ja, vi liker vin bedre enn Whiskey 😉 Jeg spurte Joakim om han hadde lyst til å besøke ett whiskey destilleri men han kjente som meg, det var ikke så viktig 😁. Vi får se hva vi finner på når vi kommer till Edinburgh. Vi tror ikke det blir fler sluser før Panama. Om været tilater så tar vi en tur til Isle of Man. Neste besök som vi gleder oss til er Fingals Caves. Ett tips vi fikk fra et eldre par som er herfra og har seilt langs kysten her i mange år 👍😍

      Gilla

  2. Ni har verkligen upplevt Skottlands vackra natur 🤗 Spännande när ni nu kommer ut på öppet hav! Såg tv- serien ”Downtown Abbey” och de säger i en scen ”åk till Inverness där finns ett sjukhus” och då är ju namnet väldigt bekant för oss🤣Vi njuter av er resa och lika spännande varje dag att se ert Instagram och denna sida 🤗🥰Ha det fortsatt gott Kramar från oss

    Gillad av 1 person

    1. Ja man blir gott känd i olika länder via serier 😂😂. Vad rolig du är 😂😂, jag och Joakim fick oss ett gott skratt här på morgonen 😍 Det ju så roligt att höra från er 🤗

      Gilla

  3. Så fantastiskt vackert det är. Vilka strapatser 😄! Det låter som om ni har det gott 😋.. i ur och skur ❤️ och med fint sällskap. Kramar 😘

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s