Äntligen söderut

När vi lämnade Loch Aline hade vi fått sett både havsutter och en sälkoloni. Båda arterna var på så långt håll så vi fick använda kikare. Det så fantastiskt att ankra upp i en vik, ute i ödemarken och komma naturen så nära. Vi bara älskar det och njuter till fullo.

Det var vindstilla och havet låg som en spegel när vi så sakteligen puttrade mot Tobermory, solen sken och ibland dök det upp en säl som tittade på oss en stund innan den försvann igen och tumlare såg vi då och då.

Vädret är mycket skiftande så det gäller att ha kläder för alla väder klara. Vi kom fram till Tobermory efter ca 2,5 timmar. Det visade sig vara en mycket mysig by med många färggranna hus. Vi lade till vid pontonbryggan som hamnkaptenen anvisat oss och begav oss in till byn för att handla. Det var för tidigt med en landaröl så den sparade vi till senare. Mitt på torget stod en fish and chips gatuköksvagn och vi var hungriga, ja då ställde vi oss i kön och väntade på vår tur. Det var vel värd att vänta på. Så gott! Det ju bäst att handla på full mage var vi överens om.

Vi njöt av fina dagar i Tobermory och vandrade runt för att se oss om.

Efter att ha tillbringat två nätter i Tobermory seglade vi runt norra udden på ön Mull och äntligen styrde vi Amiga söderut. Vi hissade spinnaker i den lätta vinden. Vi seglade till Fingals Cave, där drog vi ner seglen för att kunna komma så nära som möjligt. Havet var lugnt, annars hade vi inte kunnat komma så nära. Det blev en häftig upplevelse.

Vi seglade till ön Oronsay, fick en fantastisk segling med vindar på 10 m/s och platt hav. Vi hade sikte på en vik som låg på södra sidan. Vi kom fram sent på kvällen, det började mörkna när vi släppte i ankaret. Det visade sig att även om viken låg i lä för vinden så rullade det in stora dyningar så den natten fick vi ingen god sömn. Morgonen efter gav vi oss iväg strax innan tidvattnet vände. Vi seglade genom stora whiskeydistrikt mellan öarna Islay och Jura. Det gick undan, på det mesta visade plottern 12,1 knop. Vi hade som mål att segla till Irländska Rathlin Island. Men så länge hade vi inte tidvattnet med oss, så vi gick in till Port Ellen och lade oss på svaj några timmar i väntan på att tidvattnet skulle vända. Vi passade på att äta och sova en stund innan vi satte segel igen. Det blev en fin seglats på drygt 4 timmar. När vi kom fram till Rathlin Island och kunde lägga tamparna i bryggan på Irländsk mark var det nästan mörkt.

Vi kröp till kojs och fick en god natt sömn. Det var spännande när vi vaknade på morgonen och begav oss ut för att utforska denna ö. Det visade sig vara en vacker ö med ca 160 invånare som levde på det naturen gav. Framför allt kelp och köttdjur. Ön har varit bebodd de sista 8000 åren. Ön hade ca 1000 invånare på 1840 talet. Sex år efter lämnade 500 människor ön för att segla till nordamerika. De som var kvar skördade kelp från havet, som sedan torkades och skeppades vidare. Rathlin Island har en egen kanin eller rättare sagt, the rathlin hare, den är ljus brun och kan ha både bruna och blåa ögon. Tyvärr fick vi inte sett någon då den är väldigt skygg.

Nu började vi längta efter sol och varme, det känns lite som att sommaren aldri blev av för här i storbritannien är det mycket regn och temperaturen är sällan över 22 grader. Iallafall den tiden vi har varit här.

Vi begav oss söderut mot Bangor, som ligger utanför Belfast. Det blev motorgång i 8 timmar innan vi var framme. Vi hade stiltje och tidvis dimma men medströms. Det otroligt vilken styrka det är i tidvatten.

Bangor är en fem ankars marina. Den är stor, fin och dyr. Vi beslöt oss för att ligga på svaj i en fin vik söder om Bangor första natten. Men vi behövde handla och tvätta kläder, kolla om vi kunde köpa laddare till vhf’en. Vi åkte in till marinan dagen efter. Men då vi skulle dra upp ankaret så gick motorn tungt och jag kunde inte förstå varför. Kättingen hang rakt ner och Joakim styrde efter mina anvisningar så belastningen på ankarmotorn skulle bli så liten som möjligt. Vi låg vid en sandstrand och botten skulle vara sand. Upp ur djupet ser jag en stor samling kelp komma upp och så ser jag ankaret. På ankaret sitter en jättestor sten som kelpen har vuxit fast på. Med gemensamma krafter och hjälp av båtshaken får vi veltat av stenen från ankaret. Phuu…

Vi fick både tvättat, handlat men ingen laddare fick vi tag på. Däremot upptäckte Joakim att motorreglaget var ganska risigt. Så det fick vi köpt och Joakim bytte det. Det känns skönt att det är fixat, så man inte står där med gashandtaget i handen och inget händer när man som mest behöver det. Bangor er en mysig stad, här har dem satsat på barnfamiljer. Stor lekpark med tåg, karuseller och vattenlekland vid hamnen. Gator, torg och parkeringar hade träd och blomplanteringar som gav ett mycket ombonat och välskött intryck. Vi var sugna på pizza och frågade hamnkaptenen om råd. Han visade på karta stadens bästa pizzeria, Little Wings, och den var makalös god. Mätta och nöjda gick vi hem till Amiga.

Vi hade tänkt ta tåget in till Belfast och gå på Titanicmuseet men vi kände oss trötta och slitna så vi stannade kvar i Bangor.

När vi vilat upp oss började vi förbereda oss för ett dygns segling till Dublin. Jag lagade dillkött med potatis i tryck kokaren. Passade på att gjöra så mycket att vi bara kunde värma dagen efter när vi var ute på havet. Det blev en stökig seglats, det guppade och studsade mot vågorna och när man låg i sjökojen var man mer i luften än på bädden kändes det som. Det blev inte mycket sömn den natten. När vi var i höjd med Dublin beslöt vi oss för att gå in i hamnen som ligger utanför Dublin, Dun Laoghaire. Vi kom fram på eftermiddagen, vi hade haft en fin segling på morgonen och förmiddagen och ätit dillkött till lunch, så vi var mätta och nöjda.

16 reaktioner till “Äntligen söderut

  1. Meen sååå vackra bilder och upplevelser ni får vara med om🤗Jag tyckte mig se en grindpojke på en bild😂blev det några slantar måntro🤔ha det fortsatt gott kära ni ♥️♥️Kramar från faster knaster och Jan banan🥰

    Gillad av 1 person

    1. Grundpojken var en söt liten rackare, han tog inga slantar men hjärtat tog han 😍😁. Nu ligger vi inblåsta och väntar på bättre väder så vi kan fortsätta söderut 😊😎⛵. Joakim hälsar och kram till er från oss ❤

      Gillad av 1 person

  2. Så underbart att få följa med på ett ”hörn”😉👏
    Och vilka upplevelser ni har!!⛵
    Och detta är bara början🤗
    God bedring til Joakim!🤧
    Klem//Monica 😊

    Gillad av 1 person

  3. You were quicker than us!
    Happy sailing – we’ll keep looking out for you and follow your voyage!
    Thanks for taking the books along – I’m going to do a post and open a page – updating the progress!

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s