Biscaya

24 Augusti 2019

Dagarna i Kilmore Quay gick till att byta ut delar på Amiga. Joakim beställde även virer till gasreglaget till motorn och stoppreglaget. De delarna kom dagen efter vi beställd dem. Så nu är även de nya. Dagarna gick väldigt fort fast vi var otåliga att komma iväg. Torsdag och fredag bakade jag vaniljbullar och äpplekaka. Lagade mat för tre dagar framåt. Varje gång vi skal ut på längre seglats förbereder vi mat för några dagar fram. Det oftast de tre första dagarna man är lite sjösjuk och trött, men sen kommer man in i rutinerna och kroppen har vant sig.

På lördag startade vi seglatsen över Biscaya. Vi hade halvvind men väldigt lätta vindar så vi gör inte mera än 3 – 4 knop. Men vädret är vackert och havet lägger sig eftersom vi kommer längre från land. Solen skiner och vi har det rätt så gott. Natten var lite mulet så Joakim kunde inte njuta av en klar stjärnhimmel, så som han väntat på och sett fram emot. De första delfinerna dök upp bara några sjömil från land och dem besökte oss till och från de följande 2 – 3 dygnen. Det är ett kärt återkommande besök som man aldrig tröttnar på. Vi har 4 timmars vakter och oftast sover den ena när den andre har vakt, förutom från 12 tiden och fram till 18 tiden. Då passar vi på att umgås, äta tillsammans och prata om nattens händelser. Ibland måste vi väcka varandra om något händer, som t.ex fartyg som kommer för nära eller att vi behöver ändra på hur mycket segel vi har uppe. En regel som vi absolut inte får bryta är att vi går inte fram på däck utan att väcka den som sover. Skulle någon falla överbord så har man iallafall en chans att bli räddad om både är vakna. Vi har även alltid en säkerhetslina från flytvästen fäst i en lina som löper längs däck från fören till aktern.

De tre första dygnen har vi lätta vindar och även helt vindstilla. Vi försöker låta bli att starta motorn men när vi legat stilla halva natten och hela förmiddagen startar vi motorn för att leta efter vinden. På eftermiddagen kommer den, en stadig vind på ca 10 – 13 knop från sydväst. Precis det hållet vi ska mot. Vi skotar in seglen och lägger oss på hård kryss det nästa dygnet. Delfinerna försvinner och det är inte en enda båt att se. Inte förrän vi kommer till leden där fraktfartyg går, då får vi ligga på pinkryss tills det blir en såpass stor lucka mellan fartygen så vi kan ta oss över tryggt. När vi är över så ser Joakim en val bara ett tiotal meter från båten, det är bara ett ögonblikk för den dyker och försvinner. Vi spejar men det enda vi ser är när den blåser ut luft och då är den så långt borta, vi ser den inte mer.

Sista natten blir fantastisk stjärnklar och Joakim får njuta av stjärnorna, det enda ljuset han har tänd är lanternorna för att kunna se så mycket som möjligt.

När jag tar över vakten vid 04.00 så syns ett orange sken på himmelen som kommer från land. Och när det börjar ljusna så ser jag land långt, långt borta. Det känns i luften att vi börjar närma oss varmare strök. När det vaktbyte igen och jag ska lägga mig åker ullunderstället av och jag kan sova i shorts och t-tröja. Vilken härlig känsla. Jag kan inte sova länge för jag är så upprymd och glad, det ska bli så spännande att komma till ett nytt land, ny kultur och nytt språk.

Joakim har bytt om till shorts och t-tröja han med när jag kliver upp. Vinden har dött ut och vi går för motor in mot land. Vilken härlig känsla. Jag blir verkligen överraskat över hur stor staden A Coruña är. Joakim ropar upp hamnkaptenen och vi får en plats på brygga tre. Vi väljer att gå in till den första hamnen, det finns även en hamn inne i centrum. Det är en stor hamn, många meter att gå innan vi är vid hamnkontoret.

Vi längtar efter en dusch och en god middag, så det första vi gör efter vi checkat in är att duscha. Det är inte den fräschaste dusch och toalett men det får gå. Vi blir rena och luktar gott. Vi lagade mat och njöt av en båt som låg stilla. Det blev tidig kväll och det är alltid lika skönt att krypa ner i kojen efter några dygn på havet.

Vi fick en del härliga upplevelser på överfarten.

En kväll jag satt ute i sittbrunnen så såg jag att det var en ström med mareld efter båten. Plötselig så ser jag något som ser ut som en torped komma i full fart mot långsidan på båten för att sedan försvinna under båten. Det tar ett ögonblick innan jag förstår att det är marelden efter delfiner som jag sett. Så otroligt häftigt. Dem återkom flera gånger och det såg ut som dem jagade fisk för delfinerna fôr fram och tillbaka under flera minuter. Vilket skådespel.

En eftermiddag såg vi delfinerna komma och Joakim gick fram i fören för att filma dem. Det visade sig att delfinerna hade jagad ett stim småfisk upp till ytan och precis där vi var. Plötselig så dyker en havssula ner i vattnet, rakt framför båten. Den fångar sin fisk, kommer upp till ytan, sväljer den och flyger därifrån i loppet av sekunder.

För första gången har vi upplevd stora, långa dyningar. Vi låg på hård kryss för att undvika att få fraktfartygen mot oss innan vi skulle korsa deras farled. Just där växte sig dyningarna större än förut. Hela skrovet på fraktfartyget försvann ur synfältet och fartyget var ganska nära. Vi bedömde att de högsta dyningarna var ca 4 meter höga. Amiga följde dyningarna med mjuka rörelser och känslan var storslagen. De var så långa och höga så när vi var på toppen av dem och såg utöver havet så var det som att sitta och titta på ett mycket kuperat landskap. Men så snart vi hade korsat farleden till de stora skeppen så minskade dyningarna. Vi tycker båda att vi hade en fin överfart och vi är stolta över att ha tagit oss hit.