Las Palmas – Mindelo, Kap Verde

Äntligen kom dagen då det var dags att segla mot Mindelo, Kap Verde. Vi var så förberedda som det bara går inför en långseglats. Vi beslöt oss för att segla hållbart, inte pressa båten för att komma fram tidigare. Vi har som mål att så lite som möjligt ska gå sönder.

Två dagar innan avfärd gick vi, besättningen på Chansen och Lucky Star ut och åt middag tillsammans. Det blev en trevlig och avkopplande kväll med goda skratt och godt humör. Alla kände att nu skulle det bli skönt att få sätta segel igen.

Enligt väderprognosen skulle dom första två dygnen ge stadiga vindar på ca 20 knop och våghöjden skulle bli 1,5 meter. Sedan skulle vinden öka på upp till 30 knop och vågorna till 3 – 4 meter.

Jag lagade mat i vanlig ordning för två dagar så vi skulle slippa laga mat dom första dygnen. Vi hade köpt in biff och entrecote och vacumförpackat köttet i dagsransoner. Jag räknade med att ha färskvaror helt fram till Kap Verde.

Äntligen kom dagen för avresa. Alla båtarna var redo för avfärd. Båtarna lämnar hamnen i Las Palmas när det passar under dagen och vi bestämde oss för att lämna vid 12.00. Vi och Chansen gick samtidigt, Lucky Star höll på att laga mat som dom skulle ha under resan så dom lämnade inte förrän vid sex på kvällen. Dom hade varit hemma i Tyskland under julen så de hade inte hunnit riktigt klart med allt.

Vi satte segel utanför hamnen och satte kursen ut från land för att få fin vind. Efter någon timme hörde vi Chansen ropa upp oss på vhf radion. Han hade hört att båten Emma hade gått på någonting, antingen ett grund eller en container. Det visade sig vara ett grund som var dåligt uppmärkt utanför flygplatsen. De hade gått på såpass hårt att en del av inredningen hade lossnat och durkarna hade lyfts upp. De tog inte in vatten men beslöt sig för att vända tillbaka till Las Palmas hamn. Helena hade dessutom skadat sitt knä så hon var tvungen att uppsöka läkare. Våra tankar gick till dom under resten av resan till Kap Verde. Vi kände med dom och deras frustration och tårar över att behöva avbryta sin drömresa, sina planer och alla förberedelser. Dom kommer laga Emma och sedan segla över till Karibien nästa år.

På Amiga började skiften ganska fort efter vi lämnade hamnen. Vi hade beslutat att Sveinung skulle gå med Joakim och jag gick ensam på våra 4 timmar skift. Det var mitt önske för jag kände att Sveinung lärde sig mer och snabbare under vägledning av Joakim. Det fungerade bra till en början, men när vinden ökade och vakterna blev mer ansträngande efter andra dygnet började jag få problem med att få till matlagningen på mina frivakter. Jag ville helst bara sova när jag blev avlöst. Joakim var trött han med då han sov dåligt för han kände att jag kanske behövde stöd under mina nattpass. Egentligen gick seglingen mycket bra, vindrodret styrde skutan efter vinden och Amiga är en dröm att segla. Hon rör sig mjukt och fint i vågorna.

Vinden ökte på kvällen andra dagen och styrkan låg mellan 27 och 33 knop. Vågorna ökte i höjd och vindvågorna kolliderade med dyningarna så ibland fick vi en hel del sjö in i sittbrunnen. Det var inte på tal att inte ha på sig sjöställ, mössa och vantar. Rätt som det var blev vi blöta men vi bara skrattade, det var ju varmt i havet. Dagarna gick åt till att segla, laga mat och sova. Med jämna mellanrum skickade Joakim vår position till Viking Explorer, vi trodde att positionen skulle läggas ut på deras hemsida men så blev det inte. Dom som hade satellittelefon skaffade sig antingen IridiumGo eller Inreach och kunde därmed ansluta sig till Predictwinds system där båten kunde följas via en länk. Vi har ju amatörradio, SSB, och har valt bort satellit telefon och därmed kan vi endast skicka vår position via mail. För oss är det helt okej men för er som ville följa oss över Atlanten blev det kanske en besvikelse.

En av dagarna mätte vi vindrekordet på 39.1 knop och vi satte fartrekordet nerför en våg på 15,4 knop. Det ända vi hade uppe var en liten flik av genuan. Våra tankar gick ofta till båten Lucky Star, de var bara två på båten och det är en lätt båt.

På mina nattpass ville inte jag ha så mycket segel uppe så då drog vi in och när Joakim och Sveinung gick på så släppte dom ut segel. Vi sov gott i sjökojorna och satt uppe i sittbrunnen när vi var vakna. Vädret var fantastiskt, solen sken hela dagarna och månen lyste på nätterna. Jag hade förväntat mig mörka nätter men så blev det inte. Fullmåne och stjärnhimmel gav fantastiskt fint ljus under nätterna.

En dag jag satt vid ratten såg jag något konstigt flyta i havet, jag kopplade från vindrodret och ropade på Joakim som precis hade gått ner under däck. Först såg det ut som en jättestor fänder till ett stort fartyg men när vi seglade förbi så såg vi att det var kroppen till ett dött djur. Det var omöjligt att se vad slags djur det var för kroppen var så uppblåst av gaser så den var som en avlång fänder. Joakim tyckte det så ut som en ko men jag fick för mig att det var en säl eller val.

Det sista ett och ett halvt dygn kände sig Sveinung redo att segla ensam på sina pass och då fick vi det väldigt lyxigt. Vi ändrade passens längd till tre timmar och jag fick endast ett nattpass och ett dagpass. Sedan skulle jag sköta matlagning och disken under dagen. Nu fick vi alla sova sex timmar istället för fyra, vilket gjorde att vi kände oss mera utvilade under dagen. Vi fick mera vaken tid tillsammans vilket var trevligt.

Det visade sig att vi skulle komma in till Mindelo sent lördag kväll så vi beslöt oss för att reva seglen och sakta ner farten för att komma in i hamn söndag morgon i dagsljus. Det kändes tryggare för vi hade hört att hamnen i Mindelo kan vara ganska så blåsig och vi visste inte riktigt hur det såg ut i hamnen med tilläggningen. Sveinung lyckades med konststycket att segla 0 distans på sitt 3 timmars pass. Så då kunde vi hålla 5 knop under våra övriga pass så skulle vi vara i hamn vid 09.00 söndag morgon. Det gjorde vi och vi kom in i en blåsig hamn med en del rullande sjö. Vi blev mött upp av marinans personal och fick en plats på bryggan med dom andra båtarna från Viking Explorer. Vi var fjärde sista båten in. Vi hade pratat lite med båten Njord så vi visste att de var inte så långt efter oss. Vi hade även fått mail från Lucky Star och visste att dom räknade med att komma senare under söndagen. Nästan alla hade kommit in så det var många händer som hjälpte till att fästa linor i bryggan och marineros fäste linor i bojorna bak båten.

Det var med blandade känslor vi kom i hamn. En del av mig ville bara segla vidare, vi hade så fint flyt 😉 med seglingen. Kommit in i vaktbytena och det var så harmoniskt, lugnt och skönt att bara segla vidare. Men en annan del av mig kände att det skulle bli så kul att träffa alla igen och upptäcka nya ställen. Äta vid ett matbord där allt stod stilla och få använda kroppen till långa upptäcktsturer igen.

Ca en timme efter vi kommit i hamn kom Niord in, sedan kom Chansen och till sist kom Lucky Star. Gjensynen med alla var så roligt. Att höra hur det gått för alla och om alla klarat sina båtar och besättning utan skador. Det var som tur var bara en båt som hade fått lite större problem, de hade fått sjövatten in i motorn via avgassystemet så det behövdes lagas innan vidare färd. Vi hoppas det går att laga snabbt. För våran del hade ett upphal slingrat sig runt en vire och nästan gått av, så det repet måste vi byta. Sedan var tryckslangen till watermakern som vi köpt i Las Palmas av undermålig kvalitė så den sprack. Det var tur att vi körde watermakern på väg hit så vi hade chans att byta slangen innan vi seglar vidare. Man kan ju undra hur en affär med kunnig personal kan sälja undermåliga grejor. Sveinung fick ett rejält blåmärke innan han satte sina sjöben och han fick ett rejält slag över njurarna när han for ur toaletten och in i garderoben på motsatt sida. Det gjorde ont. Vi kontaterade att det hade nog gått bra när han inte pinkade blod. Men öm var han i flera dagar, stackarn.

Jag hade lovat Joakim och Sveinung att när vi kommit i hamn skulle jag steka ägg och bacon, så det gjorde jag. Det smakade guddomligt gott. Jag bakade bröd vid behov på överseglingen så färskt bröd hade vi till.

Vi checkade in och fick kort till toalett och dusch, en verkligen efterlängtad dusch blev det. Att anmäla sig hos customer fick vi vänta med för det var helgdag även på måndag. Vi hissade gula Q flaggan och gick till den flytande baren, floating bar, där det var gratis wifi bara man köpte en kaffe för 10 kr.

Nu ger vi oss iväg på nästa och längsta sträckan över Atlanten, det ser vi mycket fram emot. Vi räknar med att anlända St. Vincent några dagar in i februari. Vi tänker att seglatsen tar mellan 17 till 20 dygn.