Atlanterhavssegling vecka 2

Dag 8

Denna natten hör jag delfiner bredvid båten. Jag hör hur dom blåser ut luft när dom simmar förbi. Jag tänder pannlampan och ser dessa vackra skapelser simma bredvid båten. Dom stannar ganska länge och håller mig sällskap i nattmörkret. Joakim vaknar och kommer upp, han lyssnar också på delfinerna och tittar på stjärnhimmelen en stund innan han lägger sig igen.

Både Sveinung och jag har en lugn nattsegling så när Joakim går på är det bara att fortsätta segla i samma tempo. Han drar fram munspelet och spelar sig genom sitt nattpass.

På förmiddagen kör vi motorn för att ladda batterierna, det luktar skumt från generatorn. Joakim menar att det är dom nya kolen som han satt ditt som sliter in sig.

Vi äter korv och potatismos till lunch. Det bildas mörka moln framför oss och Sveinung ser en blixt i dessa moln. Vi beslutar oss för att svänga norrut mot en ljusare himmel. Vi drar ner storen ifall vi skulle få en squall. I ca en timme följer dessa svarta moln oss innan dom försvinner söderut. Det var skönt att bli av med dom. Vi hissar storen igen, lägger oss på rätt kurs och seglar vidare. Vi äter kvällsmat och drar in fisklinan.Denna kväll somnar jag till Idas sommarvisa.

132 NM

Dag 9

Natten klarnar upp och äntligen får vi vind. Vi kollar radar för att se om några squall är på gång men natten blir lugn. Sveinung ser en båt, vilket vi inte ser så ofta här ute på Atlanten. Joakim känner hur det börjar blåsa i seglen och farten ökar, han njuter av morgontimmarnas segling. Sveinung vaknar till 18 knop vind och inget fladder i seglen. Det är en optimistisk och nöjd besättning som ser dagen gry.

Det mulnar på under förmiddagen men vinden håller i sig. Det är nästan ingen vågor så Amiga seglar snabbt och fint genom vattnet. Vi får besök av stora delfiner och dom håller oss sällskap under en halv timma. Det så fantastiskt att se dessa vackra djur, deras spänst och kraft där dom far fram. Det är en stor flock, på ca 15 djur. Dom har även med sig små delfinbebisar som simmar tätt, tätt intill sina mödrar. Rätt som det fastnar det tång på stjärtfenan till en delfin, den blir inte av med tången men då kommer en annan och hjälper till så den blir av med sargassotången.

Vi får även sällskap av Hasse, det är en liten brun och vit sjöfågel som har följt oss varje dag sedan vi lämnade Kap Verde inbillar vi oss. Det är säkert inte samma fågel men tanken att det är det är trevlig, därför har den fått ett namn. Ibland har Hasse med sig en kompis eller två men som oftast är han ensam. Så har vi Tage, som inte hälsar på varje dag men ganska ofta. Hans första besök var när han satt på båten en tidig morgon och tittade på Joakim genom fönstret i pentryt. Han är en vit fågel som vi tror är någon form av fregattfågel. Den har en lång stjärtfjäder. Han flög förbi häromdagen och då sade jag ”Tage” i en överraskande och välkomnande ton, då kraxade han till och sket innan han flög vidare.

Jag gör Catchupa till middag, det blir så mycket att det räcker till kvällsmat med. Vågorna har blivit lite större men Amiga tar dom fint. Vi ser mängder med flygfisk, varenda dag. Kvällen kommer och vi gör oss klara för natten.

Denna kväll är det tyst i sittbrunnen, kanske funderar han på att göra en egen låt?

151 NM

Distansrekord

Dag 10

Denna natten har vi god vind, vi slår rekord. Seglar 150 distans på ett dygn. Lilla Amiga kan när det är rätta förutsättningar.

Vi kör motorn under förmiddagen och Joakim märker att laddningen inte är som den borde. Han misstänker att han kört sönder generatorn på motorn. Det blir en tung dag för honom. Han monterar upp på sprayhooden den nya flyttbara solpanelen och den ger bra ström. Det är ingen bra dag ombord på Amiga, stämningen är låg, vi har fortfarande inte kommit halvvägs och vi är på 10 dagen. Vi hoppas att vinden håller i sig så vi hinner fram till Helena och Simon kommer. Sveinung är på gott humör dock, han stortrivs i båten och på havet. Han känner att han har inte så bråttom med att komma fram.

Det är skönt när kvällen kommer och vi kan lägga oss och vänta på en ny dag som förhoppningsvis blir bättre.

140 NM

Dag 11

Denna natten har vi varierande vind mellan 11 och 19 knop. Vi går med fulla segel och platt läns. På morgonen kändes allt mycket bättre, Joakim hade klarat av att räta bladen på släpgeneratorn så nu laddade den igen. Denna förmiddag kom vi halvvägs över Atlanten, det firade vi med en påse M&M och kaffe.

Jag kastar ut linan när jag går på vakt och det nappar direkt, nu är det ett helt annat ljud i rullen. Det är en rejäl fisk vi fått på. Jag ser den när den kommer upp till ytan men precis vid samma tid kommer en våg och skymmer sikten. Men jag ser att det är en bamse som är på kroken. Efter några minuter tappar vi den. Vi skojar om att det kanske var en segelfisk, Blue Marlin.

Vi kollar kroken att den är okej innan vi släpper ut linan igen. Det går inte många minuter för det hugger igen. Det samma ljud i rullen och nu åker linan ut av bara farten, ca 350 meter. Joakim är försiktig med bromsen för denna vill han gärna behålla. Fisken är stärk! Jag och Sveinung kastar oss över vinschen och drar in genuan för att minska farten på båten. Jag ställer mig bak ratten och försöka styra upp mot vinden så mycket att storen slår bakåt. Ett tag seglade vi baklänges. Vi har ett preventerrep i bommen så den kan inte slå. Joakim klarar hitta bra stöd mot pushpit och kampen är igång. Sveinung försöker filma förloppet. Fisken kommer upp mot ytan och både Sveinung och Joakim skriker av lycka, det ÄR en segelfisk. Jag vänder mig om och den kommer upp igen och hoppar, nu skriker även jag, vilken syn, vilken fisk! Den är ca två meter lång. Den har ett långt vackert spjut och färgen är mörk gråblå på ovansidan och ljusare under. Den är så vacker att jag nästan önskar att vi tappar den samtidig som jag vill ha den. Joakim kämpar, fisken simmar ut och Joakim drar in. Efter en halv timmas kamp har vi den bara tre meter från båten. Så spännande! Sveinung står klar med huggkroken men fisken vill annat. Den drar ut igen och då lossnar kroken. Neeej, ropar Joakim men den är borta. En halv timma höll det på. Joakim är trött och mör i armarna men så lycklig. Vi båda tycker nog det var bäst så för var skulle vi gjort av den store fisken? Vi har ju så liten sittbrunn. Sveinung visste råd för det och menade att det hade inte varit något bekymmer. Men innerst inne tyckte jag det var bra att den vackra fisken fick simma vidare. Efter vi ordnat seglen igen och vi är på rätt kurs kastar vi i linan igen. Det går inte långa stunden förrän det nappar igen. Denna gången är det en guldmakrill men givetvis tappar vi den också. Vad gör vi för fel? Efter varje tappat fisk grubblar och diskuterar vi vad vi kan göra annorlunda men ändå så tappar vi fisken gång på gång. Så frustrerande!Vinden lägger sig något och vågorna med. Det blir en skön och avslappnande kvällssegling. Joakim är trött efter dagens fiske, vi är alla överens om att det varit en fantastisk dag. Det är tyst i sittbrunnen i kväll, han sitter nog och flinar och tänker på en viss Blue Marlin.

130 NM

Dag 12

Inget händer under natten, det är en lugn och fin natt. Stjärnklar och varm. Vi sitter bara i shorts och en tunn jacka under nattpassen, flytväst har vi givetvis alltid på. Joakim ser södra korset på stjärnhimmelen för första gången. Det tycker han är roligt. Han är påläst om universets stjärnor och planeter och han har sett fram emot att se nya stjärnor nu när vi är längre söderut.

På morgonen sitter jag och Sveinung uppe i morgonsolen och dricker kaffe och pratar. Joakim sover. Då ser vi fyra pilotvalar ca trettio meter från båten, och en liten flock delfiner ligger framför båten. Vi hinner inte få fram kameran innan dom är borta igen. Så är det ofta.Vi har passerat 45 breddgrad så återigen ställer vi klockan tillbaka en timma. Nästa gång är vid 60 breddgrad och då är vi nästan framme i Saint Vincent.

På kvällen gör jag pannkakor, en mycket uppskattad rätt. Efter vi ätit revar vi seglen inför natten. Vi har god vind.

145 NM

Dag 13

Nattens vindar bjuder på en snabb segling. Joakim har berättat var vi ska titta för att se södra korset och jag ser det under hela mitt nattpass. Det ingen måne, den försvinner innan jag går på min vakt. Joakim och Sveinung får besök av fem vita långsvansade fåglar under deras vaktbyte, de flyger runt båten ett tag innan de ger sig av.

Vi har fin vind men tyvärr är det svårt att fiska nu när det så mycket sargassotång som hela tiden fastnar på fiskedraget. Trots detta nappar det en gång men vi tappar den också. Tur att vi har så gott humör och inte är beroende av fisket.

Vi har även bekymmer med att det fastnar på propellern till släpgeneratorn. Vi får ideligen lyfta upp den för att avlägsna tång från den. Som tur är laddar den så grymt bra att vi behöver bara ha den i på dagtid. Då ser vi dom långa bälten med sargassotång och kan styra undan lite för dom. Nu när vi har vind mellan 15 och 20 knop så laddar den ofta mycket mer än det vi använder. Då passar Joakim på att köra watermakern så nu har vi fulla vattentankar nästan hela tiden.Vi ändrar kurs och lägger om seglen, storen på babord sida och genuan på styrbord. Nu seglar vi platt läns och då får vi inte lika bra fart som när vi seglar slör. Det rullar en hel del men vi är så vana vid det här laget så laga mat, diska och baka bröd går utan problem. Vi har två remmar i olika längder vid spisen, dom hjälper oss att hålla fast oss när vi lagar mat. Utan dom hade det varit betydligt svårare. Jag lagar två mål varm mat om dagen, vid 12 tiden äter vi det största målet som kan vara potatis, sås, stekt fisk och grönsaker eller t.ex chili con carne. När färskmaten är slut så blir det pasta, potatismos eller ris med olika konserver till. På kvällen blir det antingen soppa och smörgås, pannkakor, omelett eller någon pastarätt. Det har fungerat bra även om man saknar att laga mat av vad man känner för just den dagen.

132 NM

Dag 14

Det rullar fortsatt en hel del under natten. Trots detta sover jag hyfsat gott ändå. Joakim sover sämre, han är ofta uppe på natten och kollar hur det går. Vi klarar att vara själv för att rulla in genuan men att reva storen måste vi vara två. En i sittbrunnen som sköter repen och en framme vid masten som sköter rev och segel.

Dagen gryr och Amiga gör god fart. Jag bakar bröd på morgonen och det doftar ljuvligt i båten. Till middag blir det potatismos och spanska köttbullar i tomatsås. Nu är nästan alla färskvaror slut, bara några morötter och ett kålhuvud kvar, så det blir konserver fram till vi eventuellt får någon fisk. Seglingen fungerar utmärkt och vi räknar med att fungerar allt och vinden håller i sig så är vi framme kommande tisdag. Det känns bra, för på torsdag kommer Helena och Simon. Det ser vi så fram emot.

Vi får mail hemifrån och det gläder oss stort. Det alltid så roligt att höra från vänner och familj. Vi får även mail från Lucky Star med deras position, den lägger vi in på sjökortet. Dom ligger längre nord än oss men inte så långt bak. Det blir nog inte mer än ett dygn skillnad som mest när vi anländer St. Vincent. Chansen har vi fått sporadisk mail från och som det ser ut ligger dom ca tre dygn efter oss. Men vi ser så fram emot att se både Lucky Star och Chansen igen. Saknar dom!

Kvällen kommer och efter kvällsmat på sparrissoppa och smörgås gör vi oss redo för sängen och nattpass. Vi har god vind och Amiga gör god fart. Jag har bara en ljudbok kvar som är nedladdad så nu lyssnar jag på boken bara på mitt nattpass. Vill att den ska vara länge.Denna kvällen somnar jag till Ålefiskarns Vals.

146 NM

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s