Atlanterhavssegling vecka 3

Dag 15

Nu har vi varit två veckor till havs och det har varit så skönt. Ingen har varit sjösjuk, vi har sovit för det mesta bra och vädret har varit fantastiskt. Sol nästan varje dag och dom dagarna det varit mulet har det bara varit skönt. Då har det blivit lite svalare i båten. Nätterna har varit varma och sköna. Vi njuter av seglatsen alla tre och har fått väl inarbetade rutiner. Vi har ätit två varma måltider om dagen och frukost och fika. Nattamat har det också blivit för den som önskat det. Vi har några dagar kvar och nu är vattentemperaturen över 27 grader så vi njuter av salta bad på däck. Vi har inte haft stiltje så vi har inte kunnat badat i Atlanten men vi har njutit av hinkar fyllda med vatten som vi hällt över oss. Så ljuvligt.Denna dagen gick utan några särskilda händelser. Höjdpunkten var nog pannkakorna till kvällsmat verkar det som, till och med antecknat i loggboken.

131 NM

Dag 16

Natten är stjärnklar och månen lyser, den ligger med sin halva neråt.

På morgonen när jag går upp ser jag några oroväckande mörka moln och under dom hänger ett ”slör”. Joakim blir väckt och vi kollar radarn. Jo, det är ett lokalt regnväder på väg mot oss. Vi vet att det regn i molnen och det oroar oss inte, men vi vet inte vindstyrkan och det kan ställa till bekymmer. Vi ska ändå byta segelföring under dagen så vi beslutar oss för att göra det på en gång. Då lägger vi om kursen till nordvästlig och tar ner den utspirade bommen till genuan. Genuan dras över till babord sida där storen är. Vi håller koll på radarn och ser att det var ett lyckat drag att ändra kurs. Ovädret försvinner bakom oss och återigen sänker sig lugnet i båten.

Det är mycket varmt så vi bestämmer oss för att duscha i sittbrunnen. När vi häller det sköna havsvattnet över oss känns det som man är i himlen. Vi tvättar oss och sköljer av oss tvål och schampo med havsvatten. Till sist duschar vi av oss saltvattnet med sötvatten. Nu känner man sig sval och ren igen.

Kvällen närmar sig och jag känner mig trött. När vi har ätit och jag har gjort undan kvällens göromål kryper jag till sängs. Jag har 6 timmar jag kan sova innan jag ska på vakt. Jag somnar så snart jag lagt huvudet på kudden och sover djupt tills jag blir väckt till mitt nattpass.

143 NM

Dag 17

Idag är det Jockemannens tur att skriva på bloggen. Det ska handla om all fisk vi kunnat äta om vi hade lyckats få dom upp i båten. Vi hade kunnat äta guldmakrill och segelfisk i mängder. Men så har det inte blivit. Men många fiskehistorier har det blivit. Så här kommer det en till för den som orkar läsa fler. Vi hade inte haft napp på tre dagar så det var inte med så stor tro jag slängde i det blåa favoritbetet med vilket vi hade fått dom flesta huggen. Men i med det och släppa ut lagom med lina så betet ligger på framkant på nästa våg. Ibland är det mycket sargassotång och betet behöver dras upp och rengöras ofta. Idag var det lite sargasso så tiden gick och man tänker inte så mycket på fisket. Jag gick och hämtade mitt munspel för att spela lite och när jag kom upp och precis satt mig kom hugget. Det kurrade i rullen, fisk, men så hände det inte så mycket mer så jag undrade om den släppte direkt eller va det tång i alla fall. Så kom rusningen, nu snurrade rullen med en hiskelig fart, det är en stor stark fisk, det känns så jag lägger på broms lagom för en stor fisk, jag har ju haft en stor på tidigare som hoppade upp och skrattade åt mig och släppte kroken med ett glatt sprall. Så det här känner jag igen. Då hoppar den upp en meter ur vattnet och försöker att göra sig av med betet. En stor blank silvrig segelfisk. Jag skrek i båten. Det va stort pådrag. Och upp ur vattnet igen med tillhörande vitt skum. När en tredjedel av rullen löpt ut utan att den tröttnade lade jag på mer broms men den bara simmade vidare. Nu va det max vad linan klarar. När två tredjedelar av linan löpt ut måste jag göra nåt. Den slutar ju inte,bara simmar på utan att tröttna. På med mer broms, den måste ju tröttna nån gång. Nu va det höga toner i linan och det lät ansträngt. Nu börjar det att ta slut på lina så jag behöver få stopp på den här fisken så jag lägger på ännu mer broms och då blev det lättare. Jag tänker att nu har den vänt och simmar mot oss så jag vevar det jag förmår för att hålla linan sträckt. Men ju mer jag vevar ju lättare blir det och jag inser att den är inte kvar, den här har också släppt. Det tar en stund att veva in all lina och när rullen blir full igen ser jag att favoritbetet är borta. Jaja, inte illa ändå. Utrustningen är gjord för fiskar på fyrtiofem till sextiofem kilo. Den här firren va betydligt större. Vilken match. Det gick så fort alltihopa, det förstod vi när Eva kom upp ur luckan och undrade vad vi höll på med. Hon hade ju bara varit på toa. Så kan det gå till på Atlanten.

128 NM

Dag 18

Jag hade nog trodd att vi skulle ha bättre vindar än vi haft men med flera dagar med svaga vindar så dröjer det nog till ut på morgondagen innan vi når St. Vincent. Det känns helt okej för nu vet jag att vi hinner fram till den dagen Simon och Helena anländer. Det sägs ju att man oftast har goda stabila vindar mellan 15 och 20 knop. Det har vi haft en vecka och resten av dagarna svaga vindar mellan 8 och 14 knop. Men trots svaga vindar har vi inte haft tråkigt. Det har varit otroligt lärorikt och det har varit en fantastisk fin resa över Atlanten. Vi vill bara ha mer, vi ser fram emot långa distanser i stilla havet nu när vi har fått så bra erfarenheter av denna seglatsen. Det har varit extra lyxigt att vara tre ombord. Men jag tänker att över stilla havet blir det nog bara mig och Joakim. Det blir spännande.

Idag tycker Joakim att solen lyser lite extra gott och havet är lite, lite blåare. Det är för att det är sista dagen säger han.

På morgonen idag skrev jag en mail till Helena och berättade att vi hinner i tid. Den skickar Joakim i kväll. Vi hämtar och skickar en gång om dygnet för ssb radion brukar mycket ström. Då hämtar vi väderrapporten också. Det har fungerat mycket bra, både att skicka och hämta mail samt vädret. Vi är så glada för våran ssb radio. Med den kan vi ha kontakt med omvärlden via mail. Det går åt alldeles för mycket data till att skicka eller ta emot bilder så det fungerar inte. Men det helt fantastiskt att kunna sitta ute på Atlanten och maila med folk hemma. Vi tycker ssb radion är grym.

Natten och dagen idag har gått enligt rutinerna vi har. Vi kör watermakern när den behövs att köras och då behöver vi inte köra den när vi ligger i hamn. Den har gjort livet mycket bekvämt ombord. Det blev hemmagjorda konserver till middag idag, Biff Bourgogne, och det smakade så mycket godare än köpta konserver. Det blir till att laga mycket konserver så vi har under långa seglatser.

Solen här är mycket stärk. Det blir så hett på däck att det knappt går att gå barfota. Biminin gör sitt jobb så vi har skugga i sittbrunnen.

Vi har lätta vindar under kvällen så vi får hjälpa vindrodret att hålla kursen ibland.

135 NM

Dag 19

Efter en natt med friska vindar vaknar jag till förväntan av att se land men när jag kommer upp i sittbrunnen är det bara hav och himmel att se. Det ingen som ropar ”landhoj”. Joakim tror det ligger dimma eller en tjock dis runt ön så den därför den inte syns. Vi ser öarna som ligger öst om Bequia efter ett tag, vilken känsla att se land igen! Vi har fortsatt god vind och Amiga rör sig fint genom vattnet i dryga sex knop.

När det är lunchdags går jag ner och lagar mat, skönt att vara mätt när vi anländer. Efter lunch ser vi St. Vincent och då är det bara 10 distans kvar. Vilken lycka och lite vemodigt att vara framme.

När vi närmar oss St. Vincent så ropar Joakim upp hamnen och får prata med en av arrangörerna, Micke. Vi kan inte gå in den markerade vägen för vi sticker för djupt, vi måste gå den omärkta leden och bredvid ligger revet mycket synligt på båda sidor och sjön bryter över. Passagen är bara sju meter bred och det är strömt i fåran. Micke föreslår att vi tar hjälp av en lots för att komma in tryggt. Vi är eniga och våran lots kommer ut i en gummibåt för att hjälpa oss tryggt in. Han presenterar sig som Mike och har jobbat som lots i tio år i hamnen i St. Vincent. Han lägger fast sin gummibåt i Amiga och sedan tar han över rodret. Han ger full gas och vi kommer tryggt in i hamnen. Det står många medlemmar av Viking Explorer på bryggan och det hörs både tutor och glada tillrop. Det krånglar med tilläggningen för vi hittar inte tillräckligt långa rep och sedan håller en annan man som hjälper oss få fast repet i bojen bak båten, att få repet in i våran propeller. Men till slut ligger vi fast och kan hoppa i land. Vi får kramar, gratulationer och rompunch att förfriska oss med. Det var underbart att se alla igen och ha fast mark under fötterna.

Det är fint här, marinan har ett hotell som ligger precis vid havet. Det ligger även några restauranger och barer här. Joakim och Sveinung går för att checka in och anmäla oss hos tullen. Vi måste betala i Karibiska dollar eller US Dollar. Sveinung har US Dollar så vi slipper gå till bankomaten. Jag börjar ordna upp i båten. När vi har fixat med det praktiska så går vi bara runt på bryggan och pratar med folk. Det så skönt att bara vara. Vi får reda på att Lucky Star kommer in nästa morgon och att det troligtvis dröjer fyra dygn innan Chansen är här. Vi gläder oss till dom kommer!Lite roliga fakta under vår Atlantkryssning:Vi bakade 8 bröd och stekte 65 pannkakor. Vi fångade en tonfisk och en nålfisk. Vi såg 4 portugisiska örlogsmaneter. Vi tappade 4 guldmakrill, 3 okända fiskarter och 3 sailfish. Det gick ca 12 liter bränsle för att ladda batterierna första veckan.

Hade vi inte förlorat så många fiskar hade vi ju aldri fått erfara det roliga med att få segelfisk på kroken. Det var grymt roligt!

2 reaktioner till “Atlanterhavssegling vecka 3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s