St. Vincent

Första dagen iland går vi bara runt och finns till. Jag känner mig sliten, inte trött. Sådan sliten som inte går att sova bort utan det är bara vila och sova som gäller under längre tid. Jag tror vi alla i besättningen känner så, särskilt Joakim som har haft ansvaret för båt och besättning. Han har fått det talande namnet ”luketrollet”, för nästan varje natt har han dykt upp i luckan och kollat till oss som varit på vakt fast han borde sovit. Nästan varje morgon vid sju, när han har blivit avlöst så har han ordnat med seglen om det behövts och missat ytterligare timmar med sömn.

Vi pratar med dom andra båtarna, hör hur deras seglats har varit, fisket och hur man hanterat dom ensamma dagarna ute på. Det verkar som alla har haft det mycket bra. Dom som kört båtarna hårt över har fått lagat en del och andra har klarat sig utan att saker gått sönder. Några har valt att gå lite sydväst och har haft ganska bra vindar, och några valde att gå rakt på målet och kom fram i god tid innan välkomstfesten.

Vi får information om att besättningarna på båtarna brukar träffas i baren på stranden klockan fem för sundowner, mat och trevligt umgänge. Vi tar våran första dusch på nästan tre veckor och det är ljuvligt skönt. Duschen har bara lite lätt ljummet vatten men det så varmt ute, 29 grader, att det känns helt underbart. I avgiften till Viking Explorer ingår två nätter i hamn, dusch, vatten och att kasta sopor. Om man vill ha el kostar det 60 Karibiska dollar i dygnet. Vilket blir ca 240 svenska kronor. Det känns dyrt och vi är tacksamma för att vi klarar oss utan el. Efter två dygn får man betala för allt, inget ingår i hamnavgiften. Vi bestämmer oss ändå för att stanna åtminstone till Chansen kommer.

Vid femtiden går vi till baren och beställer var sin hamburgare och en hink med tio flaskor med den lokala ölsorten, det smakar suveränt gott. Hamburgaren är gjord på enbart kryddor och malet nötkött. Vi njuter av färska grönsaker, färskt kött och iskalla öl. Vi sitter och tittar på solnedgången med god mat och i goda vänners lag, dock saknar jag Karl-Arve och Marit på Chansen,  Torsten och Petra på Lucky Star. Vilka vänner vi fått, för livet.

En fin kväll iland

När klockan passerat åtta på kvällen så känner vi att nu är vi mogna för sängen alla tre och så får det bli. Vi kryper till kojs och somnar så gott. När klockan är halv ett på natten vaknar jag, det nog dags att gå på vakt tycker hjärnan. Det är så varmt i akterruffen så jag tar med mig en fårskinnsfäll upp i sittbrunnen och lägger den över dynerna. Jag lägger mig och drar över mig en handduk. Efter någon timme somnar jag och vaknar av att en tupp gal och då börjar det även ljusna. När jag ligger där och ser månen gå ner ser jag stora svarta fåglar, fregattfåglar, som seglar förbi över himlen. Dom får mig att tänka på förhistoriska djur med sitt speciella utseende. Jag packar ihop grejorna i sittbrunnen och går ner till min koj och försöker somna om, nu är det ganska svalt i akterruffen. Jag sover en timma till innan jag stiger upp och njuter av en sval morgon. Joakim och Sveinung vaknar när jag börjar koka kaffe och förbereda frukost.

Denna dagen ska vi ta hand om Amiga på bästa sätt. Sveinung svabbar däck, Joakim avsaltar alla linor och rep, dyker i vattnet och avlägsnar våra följeslagare som sitter i vattenlinjen. Han kopplar på el till våra fläktar som vi har i akterruffen. Nu blåser det en jämn ström luft över våra kroppar när vi sover. Jag bäddar rent i alla kojer och tvättar lakan och handdukar för hand. Det blir två baljor med tvätt. Det torkar snabbt i den fina passadvinden. När det närmar sig kvällen får vi får reda på att Lucky Star har kommit och lagt sig på utsidan revet,  klokt beslut! Vi ser verkligen fram emot att träffa dom igen.

Efter allt slit under dagen äter vi middag ute, fisken smakar otroligt gott, och passar på att njuta av kvällen innan vi tar tidig kväll och somnar gott. Skönt med fläkterna som håller oss svala under natten. Jag vaknar vid sex tiden och sätter mig i sittbrunnen för att se solen gå upp. Det så mysigt att sitta där själv, dricka kaffe och se hamnen vakna. Vid åttatiden har vi ätit frukost och nu väntar vi på Lucky Star ska anlända. De kommer och det tutas och ropas ut välkomstord så ingen kan missa att de tillhör Viking Explorer. Alla står på bryggan för att ta emot dom. Tyvärr så klantar hamnpersonalen till det så de får rep i propellern. Men Torsten är snabb att byta om och dyka i och snart är de loss. Det många händer som sträcker sig fram för att hjälpa till med tamparna. Efter ett tag sitter båten fast i bryggan och vi kan krama dom välkommen. Så roligt att se dom igen. De får sin välkomstdrink rompunch och blir precis som vi blev, lite susig i kupan. Inte så konstig efter nitton dygn på havet utan någon form av alkohol. Efter vi fått höra lite om deras seglats fortsätter jag att tvätta kläder, Joakim får kontakt med en man som tar med folk på fiskturer och han erbjuder Joakim plats i bilen till närmsta affär som säljer fiskutstyr. Dom är snart tillbaka, det var visst ganska dyrt i affären. Sveinung tar med sig datorn till receptionen där det finns wifi för att leta reda på flygbiljetter hem. Han hittar biljetter till London och från London till Oslo några timmar senare. Han åker på söndag, så det innebär att vi blir fem personer ombord på Amiga i två nätter. Joakim erbjuder sig att sova på durken, han är bra snäll min man!

Jag hade längtat efter färsk frukt och grönsaker så lite besviken blev jag när jag upptäckte att urvalet var rätt begränsat och ganska kostsamt. Däremot var fisk prisvärt och så godt. Vi åt red snapper, kingfish och wahoo. Alla smakade gudomlig gott men Red snapper var nog min favorit.

Fredag förmiddag är det välkomstseremoni för seglarna i Viking Explorer. Vi träffas på hotellets konferensrum och där är det välkomsttal av turistminister för St. Vincent & Grenadinerna, vi får höra ett glatt tal från en representant som är Viking Explorers sponsor, Captain Bligh. Dom tillverkar rom. Alla besättningsmedlemmar fick diplom och alla båtar fick en vacker segelbåt i sten. Efter det blev det en liten prisutdelning och vi fick pris för äldsta båten. Vi blev både glad och överraskad. Niord fick en natt på hotell som pris för årets Support member. Det var dom väl förtjänt och applåderna lot sig inte stoppa. Vilka fina människor vi har fått möjligheten att träffa, lite vemodigt att nu ska vi skilja lag och var och en seglar efter sina planer. Men vi hoppas innerligt att vi träffar alla igen någon gång innan sesongen är slut.

På eftermiddagen kommer Helena och Simon med taxi från flygplatsen. Gensynsglädjen är stor. Som jag har sett fram emot att se dom igen! Det var så skönt att äntligen, efter 7 månader och 7 dagar, få krama om Simon igen. Så länge har vi aldrig varit ifrån varandra förut. Helt underbart att krama om Helena också och få höra sista nytt om Giro. Dom har en lång resa bakom sig som avslutades med en halsbrytande taxiresa från flygplatsen. Den lokala befolkningen kör mycket snabbt och slarvigt efter nordiska mått mätt. Dom tutar inför varje skarpa kurva så mötande bil vet att dom kommer istället för att sakta ner. Att bromsa finns inte verkar det som. Lite omskakad var dom när dom steg ur taxin. Vi plockade med oss resväskan och gick till båten så dom kunde få bytt om till lättare kläder. Båda två var trötta men det fanns ingen tid för vila, vi skulle på den officiella välkomstfesten till Viking Explorer som var precis denna kväll, och dom skulle med. Alla medlemmarna i Viking Explorers tog gruppfoto vid stranden i den vackra solnedgången innan det var dags för mat och välkomstdrink. Chris från båten Elara hade med sig en drönare så det blev en annorlunda vinkel på gruppfotot. Fint blev det. Det blev en mycket trevlig afton. Helena och Simon tog tidig kväll, vid åttatiden var det dags för dom att sova. Vi saknade två båtar, Chansen och Lilla Mys. Chansen skulle komma in på lördagmorgon men Lilla Mys hade fått motorhavari utanför Kap Verde så en av deras besättningsmän fick flyga hem till Sverige och hämta delar innan dom kunde segla vidare. Dom räknade med att komma till St. Vincent tisdag. Vi kom oss inte i säng förrän klockan passerad midnatt, det var så kul att prata med alla om deras seglats över och hur det hade varit.

Simon vilar, lite jetlaggad
Helena och en kramgo katt.

Det visade sig att alla mail vi skickad till Helena aldrig kom fram, Joakim hade missat en bokstav i hennes mailadress när han skrev in den i maillistan, men hennes chef hade fått så han kunde hålla henne underrättad om saker som hände ombord och positionen. Så det kan gå.

Denna natten sov jag oroligt, det hade börjat blåsa ganska rejält och när jag gick upp i sittbrunnen satt Joakim där och tittade på månen. Våra tankar gick till Chansen och Lilla Mys som var där ute någonstans. Så småningom kröp vi ner i kojorna och somnade om. Helena vaknade tidigt på morgonen, något jetlaggad. Simon sov som den tonåring han är, 10 -12 timmar och så är han inne i Karibientiden. Vi åt frukost i sittbrunnen och så Chansen ligga utanför revet. Joakim ropade upp honom och gav honom tipset att vänta till klockan åtta för då började lotsen jobba och kunde hjälpa Chansen genom revet. Vi hörde även Micke säga samma sak. När äntligen Chansen låg förtöjd vid bryggan blev det ett tårfylld välkomnandet från alla parter. Det var så skönt att se dom igen och höra deras glada skratt. Karl-Arve var trött, han hade varit vaken hela natten och dom hade haft vindbyar upp i 40 knop. Marit och Valentin var trötta även dom. Hundarna Rocky och Luna fick komma på bryggan och hälsa, deras svansar kunde inte sluta vifta av glädje. Rompunch blev serverat fast det var innan frukost för dom. Plötselig skakade hela bryggan så jag trodde det var ett jordskalv, samtidigt som jag lyfter blicken hör jag ett skarpt smäll och ser båten Lucky Star skjuta iväg från bryggan som den varit slungat av en slangbella, utan besättning. Petra och Torsten står kvar på bryggan. Snabbt som ögat åkte tre, fyra dinger ut, de var snabbt framme hos Lucky Star och kunde hindra hennes färd ut mot båtarna som låg på svaj. Det var lotsen som körde förbi med en chartrad katamaran och inte såg sig för. Han körde över bojen som han själv hade förtöjd Lucky Star i dagen innan. Linan till bojen hamnade i katamaranens propeller och drog Lucky Star från bryggan. Ena pollaren på bryggan slets loss, ena pollaren på Lucky Star slets loss och deras el kabel slets tvers av. Hela pälaren som elen och vattnet tas från lossnade från bryggan. Den stod kvar med bara en skruv fäst i bryggan. Katamaranens propeller blev trasig så dom som chartrad båten fick flytta ut. Dom fick en annan båt dagen efter. Petra och Torsten fick en boj att ligga vid fram tills marinan hittade en plats till dom där de kunde ligga utan att behöva använda pollaren som försvann. Inte ett ord till ursäkt från lotsen. Istället kom han med en rostig, alldeles för stor pollare för att ersätta den som försvann. Petra och Torsten tackade nej så då började han dyka för att se om han hittade deras pollare. Det gjorde han inte. Charterbolaget som han var anställd av kom med en pollare som Torsten och Petra accepterade. Snack om äventyr.

När allt lugnat ner sig åt vi lunch och packade ihop lite saker för nu skulle vi på utflykt med delar av Viking Explorer. Det kom en liten buss och hämtade oss för en sightseeing till Kingstown, öns huvudstad, och till Fort Charlotte. Det var smala kurviga vägar med fantastisk fin utsikt på väg till Kingstown. Vi åkte genom staden och dens olika marknader, för att åka på ännu mindre och ännu kurvigare vägar till Fort Charlotte. Där fick vi en rundtur bland konst och kanoner. Tavlorna visade hur lokalbefolkningen blivit behandlat under årens lopp och det var ingen trevlig historia. I dagsläget är St. Vincent självständig och dom livnär sig för det mesta på export av rom och cannabisolja. Sedan åkte vi in till Kingstown och där vandrade vi runt på marknader och i affärer. Det var en lugn och skön atmosfär i staden. Även om man fick passa sig noga för att inte bli påkörd av bilar. Då vi kom hem igen gick vi ombord på Chansen för att höra om dom ville äta lobster (lokal hummer) med oss. Det ville dom så vi avtalade tid på kvällen. Lucky Star hade andra planer så dom följde inte med. Vi hade fått ett tips från båten Gry som vi nappade på. Vi var tvungen att gå bredvid stora vägen och bilarna körde som biltjuvar. Mörkt var det också så vi fick akta oss väl. När vi kom fram till restaurangen så beställde vi sex humrar, Valentin beställde guldmakrill. Servitrisen sa att det ville dröja för det var så många som beställd hummer den kvällen. Efter en timme började vi bli otålig och då föreslog servitrisen att vi kunde få tillbehöret först och sedan hummer, när den var klar. Vi fick ris, olika såser och grönsaker som vi åt glupskt och efter en halv timme kom hummern. Den var stor och smakade gott. Men ändå inget vi blev imponerat över. Efter maten gick vi hem till var sin båt och tog kvällen. På söndag var det dags för Sveinung att åka hem. Det har varit en fantastisk fin månad tillsammans med honom. Hans flyg skulle gå på eftermiddagen så vid ett tiden kom taxin och hämtade honom. Det blev tomt efter honom men samtidigt fick vi ju lite bättre plats i båten.

Ut på tur aldrig sur

På måndag seglade vi söderut mot Bequia. Det var första seglatsen för Helena, och det var några år sedan Simon seglade sist. Seglatsen till Bequia tog ca en och en halv timme med friska vindar och medsjö. Både Simon och Helena tyckte första seglatsen var rolig, alla flygfiskar och fåglar som var runt båten höjde stämningen också. Men tyvärr ingen delfiner att se. När vi kom fram til Bequia såg vi att det låg många båtar på svaj, vi hittade en lämplig plats men ankaret satt inte förrän vid andra försöket. Det var mycket lavasten under sanden som gjorde att ankaret inte fäste direkt. Det låg en fin lång sandstrand längs kusten med små fina rev utanför. Perfekta att snorkla vid. Det såg vi fram emot att göra kommande dagar.