And the Grenadines

När ankaret satt gott fast satte vi oss i sittbrunnen och bara njöt av eftemiddagen. Chansen kom och ankrade upp bredvid oss. Vi längtade efter att bada men tänkte först åka in till byn så snart vi fått i oss frukost följande dag. Vi lagade middag på kvällen och vi njöt av maten och värmen ute i sittbrunnen.

Efter en god frukost med nybakat bröd tog vi dingen in till byn. Det var fina bryggor som vi kunde lämna dingen vid och vi hamnade mitt i centrum. Vi letade upp en bankomat för både vi, Simon, Helena, Marit och Karl-Arve behövde ta ut pengar. Vi hittade en restaurang med wifi så vi fick kontakt med omvärlden igen. Det var trevligt. Vi passade på att äta lunch där innan vi letade upp en mataffär där vi fick tag i kyckling och längs gatan sålde kvinnor och män grönsaker och frukt. Det visade sig att dom hade förstklassig kyckling så vi köpte några påsar frysta kycklingklubbor som vi vacumförpackade. Mangon och papayan smakar så gott här, söt och så smakrik, så det åkte några fina exemplar ner i säcken.

Helena och Simon klar för en tur på byn.

Det låg flera båtar från Viking Explorer här, vi passade på att grilla på stranden tillsammans med Elara, Svea och Läns, och titta på när solen gick ner. Några kliande myggbett fick vi men det var det värd. Vi använde dagarna till att bada och snorkla, det är många färgrika fiskar vid reven. Man kan inte vara annat än lycklig när man simmar bland dom. Det så roligt att ha Simon och Helena med oss, de har anpassat sig väl till båtlivet fast det trångt ombord. Jag vill att dessa dagar ska vara evigt, som jag kommer sakna dom när dom åker hem igen.

Fruktstånd vid dingebryggan.
Jerkchicken….mums
Hungriga eller ?!
Glada människor
Valentin och delar av besättningen på Elara.
Från vä. Ellen, Morten och Kristin från Läns, Lina och Pål från Svea.
Elias från Läns väntar otåligt på Simon så de kan kasta frisbee 😊
Elias och Simon roar sig med att kasta frisbee.
Luna njuter av strandlivet.

Efter några dagar i Bequia satte vi segel söderut till Tobago Cays. Det är ett långt halvmåneformat rev som bildar en halvcirkel runt flera öar, som skyddar mot vågorna. Ögruppen och vattnen runtomkring är en fantastisk nationalpark med många olika fisk och djurarter. Vi fick en fin seglats dit. På eftermiddagen ankrade vi upp i ett riktigt paradis, rakt framför oss hade vi ön Baradel. Vattnet var turkosblått och så klart att när jag släppte i ankaret på 4 meters djup såg jag det lägga sig på den sandiga botten och sakta sjunka ner i sanden. Det blev också vårt första möte med en sköldpadda som simmade i det fri. Den simmade bara ett 10 tals meter från båten, vilken upplevelse. Dessa fantastiska djur med sitt dinosaurieliknande utseende simmade upp till ytan för att hämta luft innan de dök till botten för att fortsätta beta av gräset på havsbotten. Vi var så lycksaliga för att få möjligheten att se dem. Vi skulle få se fler dinosaurieliknande djur.

Park Ranger kom förbi båten för att ta betalt och strax efter kom en annan båt förbi för att få med oss nästa kväll till en grillkväll på land. Det skulle grillas hummer och fisk. Efter lite snack fram och tillbaka bestämde vi oss för att avstå för denna gång. Det blev lite bad från båten och då tappade olyckligtvis Helena en snorkel på 6-7 meters djup. Men Valentin och Joakim dök efter den och precis under dom kom en Sting rocka simmande. Så häftigt, dom lyckades dessutom få upp snorkeln igen. Bravo!

Mitt i paradiset.

Vi kröp till sängs ganska tidigt och vaknade tidigt. Nu skulle vi göra strandhugg på öarna runtom. Vi tog dingen mot den nordliga ön, Petit Bateau, och valde en stig som gick över åsen och ner mot stranden på andra sidan. När vi kom upp på toppen av ön såg vi en Leguan ödla, vilken upplevelse. Vi fortsatte ner mot andra sidan och fick en trevlig överraskelse. Där var bord och bänkar, en stor grillplats och en bar. Det var tydligt att det var här dom hade sina arrangerade grillkvällar. Vi vandrade längs en kritvit strand och enstaka palmer. Annars var det lövträd och buskar som täckte hela ön. Vattnet var turkosblått och hela stranden var vykortsvacker. Vi solade och badade lite innan Valentin, Marit och Karl Arve kom. Vi bestämde oss för att åka tillbaka hit dagen efter och ta med oss lunch och snorkelgrejor. Karl Arve och Joakim gick på upptäcktsfärd på några av stigarna på ön. Då upptäckte dom att man kunde gå en mycket enklare och kortare väg tillbaka till dingen. När vi lämnade ön åkte vi vägen förbi Amiga och hämtade snorkelgrejor för att sedan åka till nästa ö, Baradel, där det var massor av sköldpaddor. Vi snorklade och kollade på fiskar och simmade med sköldpaddor som var helt orädda för människor. Vattnet var klart och sikten var fantastisk. När jag skulle gå upp på stranden kände jag att jag klev på något som gav skarpa smärtor i foten, precis bakom stortån. Jag tittade under foten men kunde inte se något. Att gå på den gjorde ont men jag tänkte att det går nok över. Det var flera båtar från Viking Explorer där. Vi träffade på besättningarna på Almazul och Delphinius, mycket trevligt. Vi gick givetvis upp på toppen av denna ön också och träffade på flera Leguaner och en svart/orange landsköldpadda. När vi kände oss nöjda åkte vi tillbaka till Amiga för att äta lunch. Vi låg såpass nära Chansen att vi roade oss med att simma fram och tillbaka dit. På kvällen blev det middag i sittbrunnen och lite vin i månskenet.

En liten del av Tobago Cays.
Leguan.
Vykortsvy.

Dagen efter var det min tur att fixa mat så då packade jag grillade kycklingklubbor, pastasallad och några öl och vatten ner i säcken. Jag blandade en termosmugg med rom och ananas/persiko juice som även den åkte ner i säcken. Nu var vi gott förberett på en heldag på stranden. Joakim hade packat med bad och snorkelgrejor. Jag hade fortfarande ont under foten och nu kunde jag se en svart prick, som en tagg som satt fast. Jag försökte dra loss den men det gjorde så ont att det slutade jag med ganska fort. Det blev ändå en fantastisk dag på stranden. Vi snorklade och solade hela dagen. Vi simmade bland små och stora sköldpaddor, färgglada fiskar och såg en och annan revhaj. Fast dom var skygga. Vi simmade med månfiskar, trekantiga fiskar och vi såg stingrockor och manta. Vilken lycka! På sen eftermiddag började grillmästaren göra i ordning fisk och lobster till kvällens grillning. Han kastade fisk och lobsteravfall i havet och då kom både stingrockor och manta, trekantiga fiskar och andra fiskar för att äta. Så häftigt att komma så nära dom utan att störa. Vi höll oss på stranden när kalaset höll på.

En ny dag i paradiset.
Efter en god lunch på stranden.
Fiskarna låg och väntade på att få mat.
En Red Snapper förbereds innan kvällen grillning.

Det var fyra lyckliga själar som kom hem till Amiga den eftermiddagen. Vi åkte över till Chansen på kvällen. Då hade Helena satt på ett förband med alsolsprit efter att hon försökt dra ut taggen ur min fot men misslyckades för det gjorde så ont. När vi kom till Chansen letade Karl Arve fram bedövningssalva och efter 20 minuter kunde Helena med hjälp av en liten skalpell och pincett dra ut den lille taggen som visade sig vara en korall. Det var skönt att bli av med den. Dagen efter skulle vi segla norrut till Bequia igen. Vi stannade inte mer än två nätter i Bequia innan vi seglade upp till St. Lucia. Då var det dags för nästa att skada sig. Joakim sprang barfota på däck i mörkret för att förbereda båten inför nästa seglats. På något sätt skar han upp en stor flik under stortån. Jag satte på plåster men det ramlade av så Helena tog fram kompresser och tejp och så var saken klar. Det blev en ganska tuff seglats men våra gäster skötte sig exemplarisk. Vi startade klockan tre på morgonen och var framme i Rodney Bay vid femtiden på eftermiddagen. Vi hade vindar i kuling styrka nästan hela vägen upp och vågor blev det en del av också. Vi hade mestadels motvind. Dagen efter klarerade vi in och ut på samma gång, gick runt i byn och Helena fick köpt sig en dusch i hamnen och Klara, Valentins flickvän, flätade hennes hår efter duschen. Då var hon nöjd. Simon njöt av en god sandwich och en iskall öl, lite wifi på det och dagen var räddad. Jag passade på att ringa Malin och Joel Oresten via messenger. Dom satt i Grandiosa och förberedde kvällsmat när jag ringde. Det inte så många svenskar som använder sin båt på vintern hemma men det gör familjen Oresten. Det var jättetrevligt att få en prat med dom. De var klädda i tjocka vinterkläder och det kändes surrealistiskt när vi satt i shorts och linnen i värmen. Det var så trevligt att prata med dom. Det var en fin marina i Rodney Bay men vi låg på svaj utanför så det blev en trevlig dingetur tillbaka till Amiga. Dagen efter skulle vi segla upp till Martinique. Det blev en lugnare och betydligt kortare segling dit. Vi lämnade Rodney Bay på morgonen och var framme i Fort de France, Martinique på eftermiddagen. Nu var det bara några dagar kvar innan Simon och Helena skulle lämna oss. Det kändes trist och saknaden efter dom kom att bli stor. Men vi har nya planer på gång så det dröjer nog inte så länge innan vi ses igen.

Kokosnöt och vin, en fin kombo.
Matlagning på gång i Amiga.
Chansen ligger bredvid oss i Bequia.
Förbereder lunch inför nästa seglats, chokladpannkakor.
Väntar på att Karl Arve och Joakim ska bli klara på immigrationskontoret i Rodney Bay, St. Lucia.
Känslan av att ligga på gräs igen….oemotståndlig.