Grenada Island

Efter vi klarerat in tar vi Dummidotten tillbaka till Amiga. Vi kollar på AISen om Lucky Star är här, vi kan inte se henne ute på svaj. Men vi ser henne ligga så fint inne i hamnen. Joakim ringer upp Torsten och vi blir bjudna till deras båt samma kväll. Vi duschar och hoppar i Dummidotten som snabbt kommer upp i planing och tar oss bekvämt och framförallt torrt till hamnen. Vi ser VE flaggan som leder oss till Lucky Star. Så roligt att se Torsten och Petra igen, dom kom till St. George dagen innan oss. Vi äter god mat och några öl och glas vin blir det också. Petra berättar att hon har beställd en dagstur med chaufför och bil på torsdag och om vi vill vara med så delar vi på kostnaden och upplever Grenada tillsammans. Det vill vi jättegärna.

Kvällsmys i Lucky Star

Det är lite dyningar ute på svaj men inte värre än att vi sover gott denna natt. Dagen efter har vi städdag på båten, det behövs! Vi bjuder Petra och Torsten på middag till kvällen och efter jag städat och putsat inne i båten och Joakim städat och skurat sittbrunn och däck så är det dags att blanda välkomstdrinkar och starta grillen. Det blir en jättetrevlig kväll den med och vi bestämmer att ses på Lucky Star klockan halv nio nästa morgon. Bilen kommer kl. nio.

Redan klockan åtta står två ivriga långseglare på badbryggan till Lucky Star, vi får var sin kopp kaffe av Petra mens vi väntar på bilen och de packar sina grejor som ska med. På parkeringen står en trevlig man som heter Chris och ska vara våran chaufför och guide under dagen. Han är otrolig kunnig och professionell, charmig och humoristisk. Hans bil är klinisk ren och hela intrycket vi får är att vi kommer få valuta för pengarna. Och det får vi! Han kör oss norrut längs kusten med fantastisk utsikt och färgrika små byar. Han berättar att cricket är en stor sport på ön. Det ligger en stor arena utanför Saint George som ofta används till både sport, national firande och konserter. I 2007 spelades Cricket World Cup här. Fotboll är också en stor sport här men inte som cricket. Vi kör upp mot bergen och första stopp blir vid Concord waterfalls, vi har med oss badkläder och vi är inte sena med att hoppa i den lilla sjön som vattenfallet faller i. Det är otroligt skönt att bada i det svala vattnet och låta vattenfallet skölja över oss. Riktigt uppfriskande, det som inte var så uppfriskande var två killar som hoppade från toppen och rakt ner i sjön. Det så livsfarligt ut. Vi poängterade att de verkligen inte skulle göra det för vår skull men ändå gjorde de det. Pengar ville de ha innan vi skulle gå så Joakim gav dem en slant under protest. Vi var inom några souvenir shoppar också innan färden gick vidare. Nu bar det ner mot kusten igen, vi skulle till byn Gouyave för att se på en muscotnötfabrik, nutmeg (muscot) är en viktig exportsvara som engagerar många här på Grenada. Vi fick en rundtur i fabriken och det doftade underbart. Vi fick lära oss att hela frukten användes. Fruktköttet användes till sylt, skalet på utsidan nöten klassades i tre klasser där den finaste och rödaste användes till matlagning, nästa klass användes till att göra syrup av och den tredje till kosmetika. Nöten torkas och sorteras efter kvalitét och packas i stora vävsäckar för att vänta på transport. När vi var klara gick vi tillbaka till bilen och där väntade Chris för att köra oss vidare till nästa sevärdhet.  Under tiden berättade han om Grenadas historia och vad folk levde av idag. Han berättade att alla på Grenada kan leva gott om de vill jobba lite med jorden. Allt som odlas här ger avkastning hela året. Inget är beroende av årstider. Grenadas största exportvara är muscot och choklad. Rom exporteras också men det framförallt lokalbefolkningen och turister som dricker den. Grenadas befolkning är religösa, det finns flera olika religioner på ön men 59 procent av befolkningen är katoliker. Kriminaliteten är låg och droger är helt förbjudet. Vilket det inte är på grannöarna och där är även kriminaliteten högre. Det finns fler än 50 stränder på de tre öarna, Carriacou , Petite Martinique och Grenada. De svarta stränderna, där sanden är lavasand, är väldigt varma mens de vita stränderna, som är korallsand, är lite svalare.

På väg ner till vattenfallet
Nutmeg factory
Sortering av olika kvaliteter
Arbetsplats
Skyltar som visar vart muscoten exporteras till.

Vi kom fram till vårat nästa stopp, en chokladfabrik. Vi hade passerat många träd som var full av frukter som produserade kakaobönor. Vi fick en snabb rundtur i fabriken men vi såg inte så mycket för det mesta av prosessen var i avskilda utrymmen där folk av hygieniska skäl inte fick komma. Men vi fick däremot provsmaka färdiga produkter och köpa med oss hur mycket choklad och kakao vi ville. Deras största kunder var Belgien och Schweiz som de exporterade till.

Kakaobönor sorteras
Lite provsmakning för att känna om kvalitén är bra.
Choklad
Kreativt
Mer kreativitet

Nu började vi bli hungriga men vi hade ett stopp till innan lunch och det var till River Antoine Rum Distillery som låg på andra sidan ön. Det blev en fin tur dit med mycket att se. Det tydligt att Grenadas befolkning gillar sin flagga och dens färger. Trädstammar, skyddsräcken, elstolpar, utemöbler för att bara nämna några, är målade i dessa tre färger. Detta blev det intressantaste besöket tyckte vi, de hade produserat rom i 300 år på samma sätt. Rommen görs av sockerrör som pressas av ett stort hjul av järn som drivs av vattenkraft. Sockerrörens vätska rinner i rör fram till stora kopparkärl där vätskan värmdes upp, blandades med vatten och rördes och östes  med stora träslevar för att få rätt temperatur. Sedan pumpades det vidare till stora kar där det skulle stå och jäsa. Vätskan börjar jäsa av bakterierna som finns med från sockerrören. De står och jäser ca tre veckor och när det slutar bubbla håller vätskan 10 procent alkohol. Den rinner via rör till stora slutna behållare som värmdes upp av gamla vedugnar. När rommen kom ut höll den 69 procent och tappades direkt på flaskor. Därför avsaknaden av färg, rommen var klar till färgen för den hade inte legat på fat. När touren var slut blev vi bjudna på smakprov både av den 69 procentiga drycken och av en lite förädlat rom. Den var gjort med lime och höll bara 14 procent vilket var mer en nog för mig. Den starka rommen var flyktig i sin smak men ganska mild ändå.

Härliga vyer och färger
Hjulet som drivs av vatten för att pressa sockerrören.
Sockerrör på bandet på väg att pressas.
Trassel med driften.
Det blandas och temperaturen kollas.
Färdig för produktion i distelleriet.
Distelleriet.
Slutprodukten.

Nu var det äntligen dags för lunch. Chris körde oss till en väl rekommenderat restaurang som hette Belmont Estate. Vi blev mötta av en trevlig kvinna som visade oss till bords. Där fanns ingen meny men vi skulle få tre rätters och börja med soppa. Jag och Petra valde pumpkinsoppa, Joakim och Torsten valde linssoppa. Till huvudrätt fick vi sallad av olika slag, jättegott, och kokta bananer och jams, kyckling, biffgryta och fisk. Till det fick vi ris och bönor. Det var så gott! Det fanns en salladsdressing med muscot som jag bara älskade, den var ljuvligt god. Till efterrätt bjöds det på ljummen chokladkaka, muscotkaka med någon ljuvligt god marmelad uppe på eller vaniljpudding. Vi var så mätta när vi lämnade restaurangen. Vi hittade Chris nere vid presentshoppen och nu hade vi en plats till att besöka innan hemfärd, regnskogen.

I väntan på mat.

Vi körde upp i höjden och som sig bör så började det regna. Men innan vi var framme hade det slutad. Vi kom upp till ett naturreservat som heter Grand Etang och nedanför låg en sjö vid namn Grand Etang Lake. Sjön ligger mitt i ett vulkankrater. När vi kliver ut av bilen har Chris med sig bananer och det vet apan som bor där. Rasen kallas Mona monkey och är en liten apa med lång svans. Den var halvvild och åt glatt ur Chris händer och fickor. Vi fick klappa den försiktigt utan att den sprang iväg. När apan tröttnat och gav sig av så gick vi till utsiktsplatsen som hade en fantastisk utsikt över de närmsta öarna utanför Grenada.

Mona monkey.
Chris har godis och det vet apan.
En nöjd apa.
En glimt av Grand Etang Lake.
Vackra vyer.
Vacker trädgård i regnskogen.
Färggrant.

Nu var vi trötta och mätta på upplevelser för tillfället. Vi var inte tillbaka i hamnen förrän klockan var halv sex på eftermiddagen. När vi kom till Lucky Star så ser vi Titti 4 ligga bredvid. Jan hade fått sin dotter och hennes pojkvän ombord och han var så glad. Vi hälsade på och pratade en stund innan vi klev ombord på Lucky Star där det blev serverad en öl blandat med sprite, det var uppfriskande och gott. Det finns statyer som ligger under vatten vid Dragon Bay, ca 2 sjömil från där vi ligger. Både vi och Petra och Torsten var intresserad av att snorkla där. De 30 tal statyerna står på ca 6 meters djup och är vattnet klart så ser man dem klart och tydligt. Statyerna är gjorda av Jason deCaires Taylor. Vi planerade ett besök dit dagen efter. Vi klev över i dingen när solen gick ner. Vi hade ingen pannlampa med och ville gärna vara framme vid båten innan det blev mörkt. Det blev tidig kväll efter en händelserik dag.

Morgonen efter tog vi det lugnt, vi skulle inte segla förrän vid lunchtid. Petra och Torsten hade lite att göra innan de kunde lämna hamnen. Vi tolvtiden så vi de gå ut ur hamnen och vi drog upp ankaret. Det gick fort att gå till Dragon Bay, en liten vik där det bara låg två katamaraner. Vi ankrade upp på den sandiga botten och vi hoppade i för att se om ankaret låg fast. Vi är noga med att ankra på sand så vi inte förstör några korallrev. Det låg uppe på sanden men det var så lugnt i viken så vi lät det vara så. Vi klev upp i båten och fixade oss en snabb lunch och lite kaffe innan vi packade ihop simfötter och snorkelutstyr. Solen brände ganska rejält så vi tog på oss tröjor så vi inte skulle bli brända när vi snorklade. Under tiden kommer en chartrad katamaran för att lägga sig till vid bojen som en annan katamaran har lämnat. Efter några misslyckade försök tappar dem båtshaken i vattnet och det verkar som dem inte vet vad dem ska göra. Joakim hoppar i dingen och åker bort och fiskar upp båtshaken, han räcker dem linan till bojen så de kan förtöja ordentligt innan han åker tillbaka till Amiga och hämtade mig. Vi tog dingen ut till några av dingebojarna i viken bredvid, Moliniere Bay, och lade fast dingarna där. Det var en del båtar med turister som snorklade med guid så det var ganska lätt att se var statyerna var. Vi fick på oss grejorna och hoppade i det varma vattnet. Det blev en upplevelse från start. Det simmade färgrika fiskar av alla dess slag och plötsligt såg vi några av statyerna. Det var en fantastisk upplevelse. Vi snorklade dryga timmen innan vi åkte hem. Det svårt att sluta snorkla så efter vi kommit tillbaka till båten hoppade jag i igen. Jag kollade ankaret och det visade sig att vi draggat. Det låg fortfarande uppe på sanden men kättingen låg över ett korallrev så vi beslöt oss för att ankra om. Jag skulle bara duscha av mig saltvattnet. Så när jag stod där på däck med håret fullt i schampo så ser jag en öppen båt komma glidande sakta mot oss. Jag ropar till Joakim att komma upp och hjälpa till med båten som draggar. Han hoppar i båten och Torsten kommer med sin dinge för att hjälpa till. De drar upp den stora stenen som båten är fäst vid och försöker reda ut allt trassel med linor ombord, för att få en lina att dra båten in med. Jag hoppar i vattnet igen för att skölja av mig schampot, som ska nämnas är det ekologiskt och har inga tillsatser. Under tiden driver dem till havs. Jag ser att Torsten har problem med att släpa båten tillbaka mot stranden så jag hoppar i våran dinge och åker ut för att hjälpa till. Jag tar med mig ett rep på vägen ner i dingen. Vi binder fast den drivande båten i båda dingarna och då klarar vi släpa båten till stranden. Det är en ung man på stranden som tar hand om båten, fast han vet inte vems båten är.

Amiga i Dragon Bay.
Bärgning av båt.

Vi bestämmer oss för att ankra om innan Petra och Torsten kommer över för att grilla. Joakim står vid fören och jag ska försöka styra båten dit han pekar. Vi lägger oss närmare land och nu sitter ankaret hårt i sanden. Det kommer in en del stora svallvågor som gör att det gungar rejält. På kvällen sittande under en vacker stjärnhimmel med god mat på faten så lägger vi planer för morgondagen. Klockan sju på morgonen efter ska vi gå nordost mot ön Carriacou. Där finns det en ö som heter Sandy Island som har några fina rev bredvid. De ska vara magiskt fina att snorkla vid.

Efter en guppig natt med usel sömn lättar vi ankare och går för motor längs Grenadas kust. När vi når den nordliga änden så hissar vi segel och kryssar mot Carriacou. Vi räknar med att vara framme vid två tiden men det går inte så fort och det blir pinkryss hela vägen så vid halv fyra kan vi lägga i ankaret i Tyrrel Bay. Vi tappade den visuella kontakten med Lucky Star, som inte riktigt klarar ta den höjden som vi gör, så vi väljer att gå in i Tyrrel Bay istället för Hillsborough Bay där Sandy Island ligger, för det är en lätt hamn att gå in i om det hinner bli mörkt innan de kommer. De kommer med god marginal innan solnedgång och ankrar upp en bit inn i viken i ösande regn. Det ska regna hela kvällen, natten och delar av morgondagen. Vi är trötta och hungriga. Så efter en god middag somnar Joakim i soffan. Det är lugnt och stilla i viken så nattsömnen blir god.

Amiga dyker ner i en liten våg

Nästa förmiddag så hör vi kända röster som pratar på VHF radion. Det är Oliver och Micke, arrangörerna för Viking Explorer. De ligger i Tyrrel Bay de också, vi passar på att prata med dem. De blir glada över att höra att det andra från VE här. Vi bestämmer oss för att dra in till land och kolla vad som finns. Vi kör vägen förbi Oliver och Carlota och pratar lite. De tipsar om mangroveskogen som man kan ta dingen genom. Men vi måste skydda oss mot myggorna först säger de. Vi kör in till dingebryggan och lägger till. Det finns en mataffär som har fri wifi så där landar jag, de andra går och kollar om custom är öppen för information till dem andra i VE. Jag får kontakt med Chansen och hör att de är på väg söderut till Grenada. Det blir skönt och trevligt att se dem igen. Jag lägger ut två blogginlägg och kollar hur det är hemma. Man får nästan chock när man ser att Frankrike, Spanien och Tyskland stänger sina gränser. Vi får mycket information via gruppen och andra seglare men att se själv i vilken omfattning är helt otroligt. Skolor i Norge som stängs, även i Sverige börjar de prata om att stänga skolor och ålderdomshemmen får inte ta emot besök, klokt tänkt efter vad jag kan förstå. Jag kollar min mail och det visar sig att alla som beviljats ESTA visum i USA har fått avslag nu. Det vi kan hoppas på är att viruset stoppar upp i sin spridning nu och att gränserna öppnas så vi kan flyga hem som planerat. Det kommer nog bli lite kaos kan jag tänka mig. Det går ju ingen nöd på oss, vi kan röra oss fritt på Grenada och dess tillhörande öar. Iallafall än så länge…