Hösten 2020

Det är helt otroligt så snabbt man anpassar sig och så snabbt man hamnar in i ekorrhjulet igen. Efter någon vecka är man tillbaka där vi släppte för drygt ett år sedan. Men i bakhuvudet ligger drömmarna kvar och vi längtar efter öppna hav och härliga seglingsdagar och nätter. Efter några månader på land känner vi båda suget efter att komma iväg igen, men vi har beslutat oss för att vänta tills pandemin är över och vaccin är gott etablerat i alla länder. När det händer ska vi stå redo tänker jag. Vi stortrivs i huset vi hyr och är så tacksamma för att vi har fått möjligheten att hyra detta fina hus. Men vi vill gärna bo i båt. Tänk att bara släppa tamparna i bryggan så snart vi är lediga och segla iväg dit vindarna för oss, allt vi behöver har vi med oss och livet ombord är så enkelt och underbart.

Vi är inte sysslolösa, både jobb och Amiga tar mycket tid. Det blir några härliga träffar med familj och vänner fast det gäller att hålla avstånd så vi minskar risken att bli smittade. Helena som hälsade på oss i Karibien tillsammans med Simon, fyllde år och det firades utomhus i fantastiskt fint väder

En härlig kväll med fina människor.
Härligt att träffa en saknad vän igen 😍

Vi firade Joakims yngsta son’s födelsedag i Trollhättan. Det blev också en mycket trevlig kväll.

Familjen samlad

Vi bestämde träff med våra underbara vänner i Gävle. De har också börjat jobba så det vill till att hitta tid där vi alla är lediga, vi lyckades till slut. Det blev en fin resa upp till Gävle på vägar jag aldrig åkt på tidigare. Det var bara att luta sig tillbaka och njuta av resan, iallafall helt till det blev min tur att köra. Det blev en minnesrik resa, det var så roligt att träffa besättningen på Lucky Star igen. Hoppas det inte blir så länge till nästa gång vi ses.

Den vackra kyrkan i Kopparberg.
Uttrar i Ludvika.
Äntligen framme i Gävle hos våra underbara vänner Torsten och Petra.
Torsten och Petra hade även två extra cyklar att låna ut, vilket gjorde upplevelsen att upptäcka Gävle mycket angenäm.
Gävle har mycket vackert att bjud på.
Fina kanaler.
Gamla kulturmärkta byggnader och gränder.
Skulpturer.
Vackra parker.
Vi trivdes väldigt bra i Gävle.

Vi fick besök av andra seglarvänner som vi träffat och umgåtts med på våran resa. Pia och Mikael från båten Gry. De tok en roadtrip och vi blev så glada för att få besök av dem och prata gamla minnen och äta skaldjur och dricka vin en hel kväll tillsammans.

De anlände ståndmässigt som sig bör när man kommer hela vägen från Blekinge.
En vacker och stilig Morgan.
Gammel och modern på samma gång.

Joakim har börjat renovera Amiga. Vi har lokaliserat läckaget vi hade ombord och det var som vi misstänkte, kutterstaget och relingslisten på styrbord sida läckte. Det ska tätas innan sjösättning till våren. Vi har plockat bort allt inne i förpiken, vi har slipat och målat träribberna på insidan skrovet i förpiken. Vi ska byta nya genomföringar och kranar på toaletten. Akterruffen kommer bli gästkabin/förvaring.

Äntligen blev det dags för en återträff med gamla Hemtjänstare. Vi hade otroligt tur med vädret just denna lördag. Helena är så duktig att få till saker och denna turen blev så lyckad. Vi tog en vandring runt Bohus-Malmön inklusive fikastopp och sedan lite bubbelvinstopp. Theres körde så vi kunde snabbt ta oss till Örn där restaurangen Hem till Bengt finns. Där var jacuzzin uppvärmd och klar för några badsugna kroppar och när badet var klart, väntade en två rätters lunch med lite gott i glaset.

Fina leder.
Fina folk.
Kaffepaus.
Härligt med varmt bad och vinmys efter vandringen.
Pälsklingarna var med, givetvis ❤
Utsikt från Hem till Bengt.
Förrätt, smält chevre på rostat bröd och en god sallad till, mums vad gott.
Varmrökt lax med en matig sallad till, jättegott.
Får göra lite reklam för det goda öl från vårat lokala bryggeri.

Jag har inte många fobier men en fobi har jag och den är hämmande och väldigt stark. Jag klarar inte av att se rinnande blod och det är ett problem när man är undersköterska. Jag vet precis var och när min rädsla kom men efter många år utan att göra något åt problemet så har detta utvecklats till att bli en fobi. Jag älskar mitt jobb och kan gärna gräva och pilla i sår, gamla ruttnande sår men inte färska nygjorda sår t.ex skärsår. Visst är man konstig…

Så en dag händer det, jag blir tillfrågat om att ta ett kort vikariat på vårdcentralen, bara fram till 31 december. Jag blir så glad!! Jag har ju ingen uppsägningstid då jag jobbar på timmar så jag berättar för chefen på VC om min fobi och hon säger att det är inget problem. Jag ska hålla på med såromläggningar, ta stygn och lära mig sätta ekg. Vilken möjlighet jag får!! Men min fobi sätter ju hinder för mig som undersköterska och det känns som ett hinder för mig i att utvecklas i detta yrke som jag älskar. Då säger chefen, på VC, att om jag vill så kan jag få KBT behandling för min fobi. Jag tackar lyckligt och nervöst ja till det erbjudandet. Denna fobi ska och vill jag bli av med.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s